WM-11:an: Högerback: Sergio Ramos

Ibland undrar man vad det är som får spelare att spela på en viss plats. Ibland är det oerhört logiskt. Robinho, till exempel, känns som en väldigt logisk anfallare, med hans fina teknik, skott och speed. På samma sätt är det tyska mittbacksparet Metzelder och Mertesacker som väldigt typiska mittbackar: de är 2,50 långa och klarar att jonglera till fem.

Sergio Ramos är av den andra sorten. Hur han blev mittback är ett mysterium. Han har en bländande teknik, ett bra skott, är grym inom offensivt straffområde och fantastisk på huvudet. Nu är han ju bra som mittback också (och har all möjlighet att bli bäst i världen), men jag förstår inte hur han hamnade där. Det logiska hade varit att lille Sergio spelade anfallare, eller åtminstone offensiv mittfältare. Om WM ska drista sig till en liten spaning, så tror vi dock att Sergio Ramos representerar morgondagens back. I framtiden, när vi alla går runt i silverkläder och åker på semester till Mars, där vi skaffar bastardbarn med marsianer, tror WM att alla tio utespelare kommer att vara involverade i såväl anfalls- som försvarsspel. Man kommer inte längre ha råd att bara försvara sig med sju-åtta man, inte heller kan man utesluta mittbackarna från att vara med i speluppbyggnaden. Alla spelare kommer därför att ha krav på sig att vara såväl tekniskt som taktiskt och försvarmässigt skickliga. Ramos är urtypen för en sådan, och eftersom han bara är 14 år kommer han att vara på sin topp när silverkläderna kommer på tapeten.

Under vm har han tagit steget ut på högerkanten (som så många andra, läs gärna WM:s gamla goding
Högerbacksparadoxen) och skött det så bra att man tror att han alltid har spelat där. Här får han utlopp för sin fina teknik, sitt stora fightinghjärta och sitt spelsinne. Dessutom är han mycket användbar vid fasta situationer med sitt huvudspel.

Sergio Ramos har varit Spaniens genomgående mest stabile och bäste spelare detta vm och belöningen för det är om inte en plats i kvartsfinalen, så väl en plats i WM-11:an!

Reserv: Gianluca Zambrotta
Det senaste halvdecenniets gigant på kanten. Oavsett om han spelar på höger- eller vänsterkanten, på backen eller i mittfältet, i Juventus eller De Azurblå är han fantastiskt rapp i offensiven och nästan plågsamt kylig i defensiven. "Ett fenomen", som Lagerbäck skulle ha sagt, och fyllt på med "en oerhört funktionell spelare som kan användas lite varsom". Har varit skadad, sedan normalbra, vilket räcker till bänken.

Bubblare:
Philippe Degen, Zdenek Grygera, Emmanuel Eboué, Owen Hargreaves.

Laget hittills:


Petr Cech

Sergio Ramos  Mittback 1          Mittback 2         Vänsterback

Innermittfältare 1   Innermittfältare 2

Spelfördelare

Högerytter                                                                   Vänsterytter

Striker

WM-11:an: Målvakt: Petr Cech

Målvakter är de tveklöst svåraste fotbollsspelarna att bedöma. Som exempel kan man ta Englands 1-0-mål mot Sverige. Var det otagbart? Var det bra av Isaksson att över huvud taget vara på bollen? Borde han orkat stöta den utanför? Var det en målvaktstabbe?  

Man kan inte riktigt veta. Man kan ha en åsikt, men ofta kan man inte veta. Och ett par, tre sådana här situationer per match är allt man har att avgöra en målvakts insats. En utespelare kanske har 50 bollkontakter på en match. En målvakt har typ tio, om man räknar bort insparkar och dylikt. De flesta av dessa tio är dessutom direkt plockpotatis, som inte sätter målvakterna på den här nivån på några större prov. 

En stor skillnad mellan utespelare och målvakter är också att målvakterna inte kan utmärka sig genom att ta egna initiativ och skapa något på egen hand. De ska bara förstöra för andra. 

Så, varför då Petr Cech? Jo, Petr är en oerhört välrenommerad målvakt som det tjeckiska försvaret har ett enormt förtroende för. Det gör att de vågar släppa höjdbollar när Cech ropar och de låter motståndarna få skjuta från längre distanser. Cech sprider lugn hos den tjeckiska backlinjen. När han dessutom kan visa upp en sådan fantomräddningsparad som i andra halvlek mot Ghana (där Cech var Tjeckiens ende försvarare) är platsen given. Petr Cech har ingen skuld i tjeckernas uttåg. 

Reserv: Gianluigi Buffon
På samma sätt som Cech sprider han, med sitt goda namn, lugn i försvaret. Har dock inte ställts på samma prov som Petr fick erfara i samband med anstormningen av ghananerna.

Bubblare:
Andreas Isaksson, Dida, Roberto Abbondanzieri

Laget hittills:


Petr Cech

Högerback        Mittback 1          Mittback 2         Vänsterback

Innermittfältare 1   Innermittfältare 2

Spelfördelare

Högerytter                                                                   Vänsterytter

Striker

11 dagar - 11 män!

Vi på WM har en thang för teman, som den trogne WM-läsaren insett (alla WM-läsare är trogna). Nu, med elva dagar kvar till finaldagen (tidsmässigt är det bara tio dygn, men dessa sträcker sig över elva dagar) tänkte vi att det kanske skulle vara najs att slänga ihop ett litet WM-lag. Laget kommer att formera sig enligt en modern 4-3-3 med vindsnabba ytterbackar, ett välbalanserat triangelmittfält med spetsen framåt, två tekniska yttrar och en targetspelare med sinne för mål. Det kommer alltså inte bli fråga om ett mittfält med typ Glade Ronnie, Ledsne Juan Román och Lille Kaká. Nä, spelarna ska komplettera varandra fint och defensivt kunnande väger lika tungt som det offensiva. Vi kommer att börja bakifrån med målvakt, presentera en spelare om dagen, för att sedan arbeta oss upp till strikern på finaldagen. Och ni kommer sannolikt inte att hålla med oss, ty det gör ni aldrig!

Bästa bänken

Efter fyra matcher börjar nu det hårda spelprogrammet att ta ut sin tull. Alla lag som går långt i turneringar drabbas av skador och avstängningar. Minns att Sverige var ordentligt skadeskjutet 1994 när det var dags för semifinal och vi var chanslösa mot The Land of Plenty

Nu, 2006, kan vi konstatera att Tjeckien en spelare skadad (de fick förvisso spela med sitt fjärdealternativ på topp sista matchen) – och åkte ut. Sverige behövde avlasta Chippen och Zlatan, slängde in Jonson och Allbäck – och åkte ut. Ghana, Paraguay och Serbien/M är tre andra exempel på länder som har åkt ut när de inte har kunnat ersätta viktiga spelare som blivit skadade, avstängda eller ur form.

Andra lag, som Brasilien, Argentina och Italien blir snarare bättre när deras kravtyngda stjärnor ersätts av lika skickliga, men hungrigare, ersättare. En bra bänk är alltså livsviktig för att gå långt, och WM har givetvis listat de bästa bänkarna. 

1) Spanien
Ett komplett lag, bestående av stjärnbackar som Pernia (Jo, faktiskt, han är bänkspelare. Han fick hoppa in när självklara vänsterbacksvalet Asier del Horno skadades.) och Delgado, mittfältsgiganter som de som inte spelar av Xavi, Fabregas, Xabi Alonso, Senna, Iniesta och Albelda samt anfallare som Reyes, Joaquin och Garcia. Och så målvakterna då. Spanien har vm:s i särklass jämnaste och bästa målvaktstrio med Casillas, Cañizares och José Reina. Men, undrar då den intelligente WM-läsaren (alla WM-läsare är intelligenta), hur kommer det då sig att de har åkt ut? För att de har ett oerhört inkompetent, skandallystet arsle till förbundskapten som hade blivit taktiskt utmanövrerad av Grunden BoIS, that’s why! 

2) Brasilien
Förmodligen vm:s enda bänklag som hade vunnit mot startelvan fler än fem gånger av tio. Brasiliens bänk har allt startelvan inte har (ok, en liten överdrift): de är snabba, hungriga, rörliga och, framför allt, mycket bättre balanserade. Ett mittfält med Ricardinho, Juninho, G. Silva och skadade Edmilson hade ätit upp det ordinarie tvåochenhalvmannamittfältet i en liten munsbit. 

3) Italien
Också ett helt komplett lag. Här finns grovjobbare, finlirare, hårdföra backar och målsprutor. Lippi har oerhört många alternativ som kan komma in och förändra en matchbild. Iaquinta kan bidra med kontringsstyrka, del Piero med teknisk finess, Pippo Inzaghi gör mål, Gattuso springer och Materazzi kan hitta på precis vad som helst (och har gjort det också).  

4) Argentina
I utskåpningen av Serbien/M blev Argentina historiskt när alla tre inhopparna (Cambiasso, Messi och Tevez) gjorde mål – det har aldrig hänt tidigare i ett vm. Det offensivt kanske bästa laget med genier som nämnda Messi och Tevez, samt Aimar och Julio Cruz, men backalternativen lyser med sin frånvaro. Precis som Sverige har de fått spela med en mittfältare (Scaloni) på högerbacken. 

5) Portugal
Scolari förfogar över en stabil och habil trupp från målvakt till toppforward med goda ersättare till alla utom möjligtvis Deco. Men Deco är å andra sidan världens kanske bäste spelfördelare. Inför mötet med England är just Deco avstängd tillsammans med Costinha. Det bäddar sannolikt för ett mer defensivt centralt mittfält med Tiago, Maniche och Petit.

Drakarnas vm.

Det är i sanning de stora drakarnas vm. Det finns sju nationer som har vunnit vm. Av dem finns sex bland de åtta som ska spela kvartsfinal (om man nu tillgodoräknar nuvarande Tyskland gamla BRD:s vinster). Det sista mästarlaget, eller det första kanske man ska säga, Uruguay är knappast att beskrivas som en stor drake längre.

Av de sista två lagen har varken Portugal, som har etablerat sig i världtoppen, och i all rättvisa borde vunnit hemma-em 2004, eller Ukraina, som har haft en galet lätt lottning, överraskat någon med sin framgång.

De stora lag som har förpassats hemåt har egentligen alla åkt ut mot uppenbart bättre motstånd. Holland hade en hård dust mot Portugal, precis som Spanien hade mot Frankrike. Högrankade Mexiko och USA är oerhört överskattade. Tjeckien likaså, och när de blev av med anfallare efter anfallare blev det inte så mycket kvar av de gamla europamästarna.

Av någon anledning är det mycket mindre vanligt med överraskningar när vm spelas i Europa. Det känns som att såväl spelare som fans tycker att det blir mer ”äkta” när det spelas här hemma. De stora spelarna och de stora lagen verkar vilja vinna ännu mer, kanske för att få visa upp sig för hemmapubliken. Särskilt gäller detta europeiska lag. Någon annan förklaring kan jag inte se. Om man tittar på historien ser man t ex att ett icke-europeiskt lag endast har vunnit en gång i Europa (Vilka då? När då?).

I vm i Sydkorea/Japan 2002 bara bubblade det av sensationer och bronsmatchen spelades, som bekant, mellan blåbärsnationerna Sydkorea och Turkiet. 1994 likaså (blåbären Sverige och Bulgarien gick till semi, om någon nu inte visste det).

Om man kollar på Europa-vm under modern tid kan man konstatera att i Italien 1990 möttes idel ädel världsmästaradel i semifinalerna (Västtyskland-England och Argentina-Italien). I Frankrike 1998 var kvartsfinalerna till 5/8 gamla världsmästare och de tre övriga platserna bestod av de tre formstarka europeiska lagen Danmark, Holland och Kroatien.

Nu är det återigen ett getingbo av stornationer. För fyra år sedan kändes det uppenbart så här långt in i turneringen att Brasilien skulle springa hem guldet. Mest i brist på konkurrens. Nu känns det som att sju av åtta lag (jag räknar bort Ukraina – ”Ukraine is weak”, som Cosmo Kramer säger) kan vinna. Rättvist, dessutom. Nåja, den som lever får se. WM är, som vanligt, helt clueless.

Time!

Klockan 19:00 i lördags beslutade sig en enig WM-redaktion för att lägga ner verksamheten. Ingen av oss kände för att trampa ner oss ännu längre i vm-kvicksanden, utan istället lämna det förbannade mästerskapet bakom oss och ägna oss åt att läppja beaujolais i Slottsskogen medan vi bättrar på brännan och tränar överstegsfinter till em i Alperna. En matchrapport bara, sen skulle vi lämna in.

Igår, söndag, på eftermiddagen, när jag fick frågan efter Sven-Quisling Erikssons tursamma viktoria över ett uselt Ecuador om vm:s framtid, överraskade jag mig själv genom att svara lucicskt: ”Vi får se. Jag måste smälta det här bara. Jag kan inte utesluta att det blir en fortsättning. Det är ännu för tidigt att uttala sig. Besvikelsen måste lägga sig först.” Och så vidare.

Senare igår, efter den magnifika föreställningen Portugal-Holland – en episk kamp mellan gott och ont, där många män gick hädan för Ivanovs blodröda kort och för den svarta riddaren Boularouz hänsynslösa räder –insåg jag det. Vm är inte över. Tvärtom – så länge Sverige är med är det mest ett ångestfyllt stålbad. Nu kan man börja kolla på matcherna med njutning igen.

Så idag övertygades jag. Det var faktiskt tack vare Joseph S. Blatter. Hans uttalande om att Ivanovs domarinsats var svag igår fick mig att skratta och gråta på samma gång och jag behövde givetvis skriva ett terapeutiskt inlägg för att avreagera mig. Efter ett godkännande från WM:s andra hälft var WM:s time out således till ända! Så:

Domarinsatserna har, med ett litet, litet fåtal av undantag varit riktigt bra denna turnering. Den bästa insatsen av alla (kanske den bästa jag någonsin sett) var Ivanovs kortkavalkad igår. Det var fantastiskt att se att han vågade hålla sig efter boken, och efter den nivå han bestämt sig för från början, trots att de övertända spelarna urartade. Och trots att han skulle framstå som en överkänslig dagisfröken. Och trots att han visste att okunniga tittare, som fotbollens mäktigaste man – Joseph S. Blatter – skulle tycka att han var en clown och att han därför brände sina rättmätiga chanser att få döma finalen. Trots det vågade han hålla sin linje, inte vika en tum. Inte ett enda av de 16 gula kort som delades ut (av vilka fyra blev röda) var felaktigt, eller ens tveksamt. Fantastiskt!

Valentin Ivanov borde döma så många matcher han orkar, och då särskilt finalen!

Otroligt pinsamt...

Det har varit ett nöje att arbeta med den här bloggen varje dag seda starten, men idag är det en plåga...

Någon sa att vårt midsommarfirande är en gammal germansk tradition, men att det nu för tiden nästan enbart firas i Sverige utav de germanska länderna. Det var något som de båda landslag som idag ställdes mot varandra i München verkade ha tagit fasta på. Jag – som lite rund under fötterna lullade i säng framåt småtimmarna i natt – var sliten och slö, men hade nog varit kvickare i både tanken och fötterna än många av de blågula. Ja, vårt lag, anförda av kapten Mellberg, spelade som om Broström bjudit på en rejäl midsommarskiva igår, och det var det sämsta svenska landslag jag sett på mycket, mycket, mycket länge. Ja, jag skämdes för att ha trott på ett landslag som inte förmådde prestera bättre.

Precis som vanligt slutar vm i en besvikelse – vilket det i och för sig alltid gör för nästan alla lag. Det enda positiva i det hela är att det kanske är bättre att åka ut på det här sättet än på ett ribb- eller stolpskott. Nu finns inga bilder som kan bita sig fast som för att påminna mig om hur nära det var – för den här gången var vi ärligt talat chanslösa.

Och att – som kommentatorerna började antyda – beskylla domaren för vad som hände är bara patetiskt. För det första stod det redan 2-0 när Lucic blev utvisad och för det andra var det två varningar som ingen hade protesterat mot ifall det inte hade varit så att Teddy vid det andra tillfället redan hade en.

Det här var årets lågvattenmärke, och ja, jag är lite bitter…

---

Andreas Isaksson – WM WM WM WM WM
Världsklass! Lagerbäck sa något efter matchen om att tyskarna inte hade många chanser. Inget kunde vara mer fel. Isaksson tokräddade nere vid stolproten flera gånger och hade det inte varit för honom hade siffrorna varit betydligt större. Han räddade dessutom förstaläget vid första målet. Var chanslös på andraläget liksom på andra målet.

---

Niclas Alexandersson – WM WM
Den i backlinjen som kanske gjorde minst bort sig. Hade absolut ingenting offensivt.

Olof Mellberg – WM
Såg ni, som Magnus Hedman visade i paus, hur Mellberg helt stannade upp vid första målet och inte brydde sig om att springa tillbaka? Hade han gjort det så hade målet aldrig kommit till, och ett sådant beteende är helt oacceptabelt av en svensk lagkapten. Dessutom gick han bort sig totalt i press- och understödsspelet vid båda målen. På första stötte han alldeles för tidigt och på andra inte alls. Det försvar som började se så bra ut igen föll ihop totalt, och jag har aldrig sett Mellberg sämre.

Teddy Lucic – WM
Var också slö, men inte den starkast bidragande orsaken till något av målen. Att däremot dra på sig den andra varningen var mycket oförståndigt, och eftersom Teddy inte var siste man borde han släppt.

Erik Edman – WM WM
Lyckades inte offensivt idag heller… Spelade upp sig lite defensivt i andra halvlek, men en kon hade försvarat bättre vid tyskarnas första mål.

---

Tobias Linderoth – WM
Förmodligen Tobias Linderoths sämsta match i landslaget. Som WM påpekade inför matchen var en av de viktigaste sakerna att ligga tätt på framförallt Ballack i den farliga ytan framför backlinjen – Linderothytan. Ändå fick tyskarna gång på gång bollen i den ytan, bland annat vid första målet som Tobbe borde kunna ha avstyrt i ett tidigt skede om han varit på rätt plats. Såg otroligt seg och tung ut och borde kanske ha bytts ut istället för Zlatan, då man var tvungen att toksatsa framåt.

---

Mattias Jonson – WM WM
Var bra framme på ett inlägg i slutet av första halvlek och fick sånär in bollen. I övrigt osynlig. Fick blackout vid varningen.

Kim Källström – WM WM
Får underkänt, men kan knappast ges en etta efter bara 35 minuters speltid.

Fredrik Ljungberg – WM WM WM
Den enda av Sveriges ordinarie utespelare som visade vilja, utmanade och skapade något. Men tyvärr är det svårt att vinna matcher på egen hand. En Fredrik Ljungberg som vill så mycket skulle växa i lagkaptensrollen och borde tilldelas den – särskilt efter Mellbergs ovilja att kämpa idag.

---

Zlatan Ibrahimoviic – WM WM
Hade ett fint avslut ur ingen vinkel alls och spelade dessutom fram Larsson när denne fick straff. Detta räcker dock inte och Zlatan är en av våra stora besvikelser i vm.

Henrik Larsson – WM
En annan av våra stora besvikelser i turneringen. Henrik lyckades träffa mål en enda gång idag – och det var inte på straffen.

---

Petter Hansson – WM WM WM WM
Petter kom in och kämpade hårt. Han visade fin vilja och serverade forwards fina bollar. Som Petter spelade idag var det synd att vi inte fick se mer av honom i vm.

Christian Wilhelmsson – WM
Otroligt osynlig. Jag såg honom knappt.

---

Marcus Allbäck spelade för kort tid för att betygsättas.

Glad midsommar!

WM önskar alla läsare en trevlig midsommar!

Vi hoppas särskilt att 23 killar i München får en extra fin kväll, men att de ändå går och lägger sig redan när vi andra gått på andra  eller tredje snapsrundan.

WM:s vm-låt

WM är stolta över att kunna presentera ytterligare ett bidrag till floran av svenska vm-låtar. Om ni tröttnat på skånska Zlatanhyllningar och Markooliodängan, så klicka på länken här till höger och ladda hem Gult + Blått = Guld! - WM:s officiella vm-låt!

Så slår vi Tyskland - och förstör sommaren för 80 miljoner

Låt Ljungberg fuska
Tysklands högersida är dess stora akilleshäl. Inför vm brottades Klinsi med stora högerbacksproblem (känns det igen?), men har nu bestämt sig för att satsa på Arne Friedrich. Det Arne har presterat hittills är att, genom att missa offsidefällor, vara indirekt orsak till samtliga Tysklands baklängesmål hittills. De offensiva räderna brukar sluta med en enkel bredsida till Torsten Frings (vad är det med tyska landslaget ’06 och roliga svenska gubbförnamn?) 10 meter in på motståndarnas planhalva.

Högerbreddaren Berndt (here we go again…) Schneider brukar, så fort han får bollen, leverera den vidare framåt mot Ballack eller anfallarna. Trots sin fina teknik ger han sig sällan ut på egna äventyr. Alltså: Tysklands högersida påminner väldigt mycket om den England ställde på benen senast. En defensiv högerback och en högermittfältare som snarare passar vidare än transportar bollen själv. Skillnaden är att såväl Arne som Bernt är avsevärt sämre än sina inte så särdeles bra kollegor Jamie och David i England.

Vi borde alltså kunna låta Ljungberg få fuska lite i försvarsarbetet och gå in centralt i planen när tyskarna har bollen och störa Frings (som är en utomordentlig playmaker), medan Kim kan falla tillbaka och ge understöd åt Linderoth i dennes envig mot Herr Ballack.

Vi kan då, förhoppningsvis, erövra bollen på mittfältet och därigenom få utmärkta kontringsmöjligheter genom att Ljungberg befinner sig hyfsat omarkerad högt upp i banan. (Jag kan se Sveriges 1-0 framför mig. Linderoth bryter och sätter snabbt en bredsida i djupet på Ljungberg. Denne sprintar ifrån Frings och lägger bollen ner mot höger hörnflagga dit Lahm inte har hunnit hem än efter sin offensiva räd. Z vänder upp och slår ett inlägg Larsson språngnickar in vid Lehmanns högra stolpe.)

Ligg nära Ballack
Det tyska laget har, likt det engelska för Beckham och det brasilianska för Ronaldinho, en ohälsosam övertro för sina respektive stjärnplaymakers. Ballack är alltid det första passningsalternativet och först när han är omringad av motståndare överväger Schneider & Co andra alternativ .Och visst, när han kommer ostörd och rättvänd med bollen i ytan framför mittbackarna är han livsfarlig, men å andra sidan, vem fan är inte det? Så, Sverige bör falla ner lite med Kim (se ovan), skära av passningsvägarna till Ballack, Klose och Podolski och aldrig ge Ballack tid att få vända om.

Anfall längs marken
Det tyska mittlåset är långväxt, nickstarkt och klumpigt. Z, Ljungberg och Chippen bör rimligen kunna fira triumfer om de vågar sig på en dribbling, kanske ett väggspel eller ett smart instick. Allsvenska ballonginlägg undanbedes vänligen men bestämt.

En lång dags färd mot final

Jag har aldrig gillat Holland. Jag tror inte att det finns några rationella grunder bakom, förutom att alla holländare, även de invandrade, är obotliga rasister. Jag tror snarare att min aversion grundas i att det hela tiden ska spelas en s k attraktiv fotboll. Attraktiv fotboll är till för att fotbollsokunniga men köpstarka män i övre medelåldern ska investera i en skybox i den nya fina arenan. Med attraktiv fotboll vinner man inga vm, inga Eredivisie eller något annat heller för den delen.

Efter em senast förstärktes min aversion, av förklarliga grunder, till ett smärre hat. Jag kokar när jag ser Ruud van Nistelrooij, symbolen för allt det onda. När han bråkade med Isaksson fylldes jag av faderskänslor för den unge pågen som hade svårt att försvara sig mot den hästlike Pim Fortuyn-nassen.

Argentina, å andra sidan, har jag alltid tyckt om. Vaddå, tänker ni – spelar inte Argentina attraktiv fotboll så gör väl inga det!!?? Hur går det här ihop? Va? Va? Svara då!

För det första behöver det inte gå ihop. Det är mycket som inte går ihop här i världen. För det andra så finns det en viss skillnad mellan den marknadskraftsstyrda holländska offensiven och den argentinska, som beror på att argentinarna helt enkelt är så bra att de alltid har bollen. Nä, Argentina, prudentlige Brasiliens farlige, långhårige, moppeåkande och tjuvrökande lillebror har alltid en plats i halva WM-redaktionens hjärta.

Men jisses, vad jag höll på Holland igår. Som det ser ut nu, där jag förutsätter att vm:s bästa lag Argentina piskar sombreron av åttondelarnas näst sämsta lag kommer Sverige att få en golgatavandring mot finalen. Först Tyskland – förvisso överskattat, men ändå hemmanation med nio poäng och + 6 i målskillnad. Sen Argentina – vm:s mest kompletta, bredaste och mest välbalanserade lag. Sen den bästa nationen av Italien, Tjeckien, Ghana, Brasilien, Kroatien, Japan, Australien, Schweiz, Sydkorea, Frankrike, Ukraina eller Tunisien. Huga! Tänk om vi hade vunnit gruppen istället. Då hade vi fått Ecuador och sen Portugal/Holland. Nåväl. Det är väl bara att ta tjuren vid hornen.

Varningar från första omgången

Det är inte bara kring vad som gäller om två lag hamnar på lika poäng som det verkar råda delade meningar och uppfattningar - även vad som händer med spelares varningar från gruppspelsomgången verkar vara oklart. För några dagar sedan gick det i tidningarna att läsa om hur Henrik Larsson på en presskonferens inte tyckte att hans varning skulle påverka hans vidare spel i vm, eftersom den ändå "försvinner" till utslagsfasen av turneringen. Tidningen i fråga gjorde en stor affär av att Larsson hade fel, och att landslagsledningen slarvat med att berätta detta för spelarna, vilket naturligtvis i så fall är oerhört olyckligt.

Samtidigt så hörde jag så sent som idag, på väg hem till Sverige från festen i Köln, Lasse Granqvist och Ralf Edström på radiosporten berätta för alla lyssnare att samtliga varningar från gruppspelsomgången elimineras till åttondelarna, och att en utav anledningarna skulle vara vm-domarnas sinsemellan ojämna bedömningsnivå (vilket låter som en mycket märklig förklaring, dels eftersom den ojämnheten ändå orsakar orättvisa avstängningar under gruppspelet respektive finalspelet, och dels eftersom det väl borde vara ett av FIFA:s mål att få alla domare att hålla en jämn nivå...).

Eftersom kvällstidningen i fråga i samma nummer ifrågasatte tv4:s brist på källkritik i bland annat Zlatan-affären (Zlatan sas ju som bekant vara i Turin inför Englandsmatchen) så antog jag att deras källor borde vara vattentäta, men när radiosporten kom med motstridiga uppgifter blev jag förvirrad. I normala fall skulle jag på en gång litat på Lasse och Ralf eftersom jag finner dem vara ett utav Sveriges bästa - ja, kanske det bästa - kommentatorsparet (de samspelar och kompletterar varandra oerhört bra, en av dem kan prata riktigt snabbt, de är pålästa och kunniga, och anekdoter som den idag om Carlos Valderama gör att fotboll ofta kan vara minst lika bra på radio). Den här gången blev jag dock tveksasm, eftersom kvällstidningen verkat såpass säker.

Så jag djupdök i FIFA:s tävlingsbestämmelser som det länkades till nedan - men som ni för säkerhets skull får länken till
här igen. På sidan 23 i det dokumentet står att läsa:

"Disciplinary measures and appeals are dealt with in compliance with the FIFA Disciplinary Code (FDC) in force and the relevant FIFA circular(s)."

Således får man gå till FIFA Disciplinary Code, som ni finner här. I artikel 37, sidan 26, i det dokumentet finner man reglementet för "carrying over cautions". Där står att läsa:

1.
Cautions received during one competition are not carried over to another competition.

2.
They are, however, carried over from one round to the next in the same competition.

Det verkar alltså, enligt min väldigt sena och trötta djupdykning i diverse regelverk, som att radiosporten hade fel, och i så fall är det givetvis mycket olyckligt om landslagsledningen har brist i kommunikationen, särskilt till de spelare som har varit med i tidigare slutspel och förmodligen tagit för givet att samma regelverk gäller nu som då. Vi har ju dessutom varningar på flera viktiga och rutinerade spelare - Linderoth, Lucic, Ljungberg, Allbäck och Alex.

Nu vågar jag inte sätta allt jag äger och har på att min undersökning är tillräckligt noga utförd, men detta är de uppgifter jag finner. Är det någon kunnig som har något ytterligare att tillägga, som till exempel motbevis, eller en anledning till att man i så fall har ändrat regelverket från tidigare slutspel, så är WM mycket tacksamma. Det handlar ju trots allt om en regeländring som, om WM har rätt, kan få mycket ödesdigra konsekvenser för det svenska landslaget.


England - Sverige

Oavgjort mellan England och Sverige. Vem är förvånad? Jag vet inte om ni såg det, men vissa spelare – de som kanske har misslyckats lite i sina respektive Englandssejourer – hade något mordiskt i blicken och var oerhört revanschsugna. Jag tänker framför allt på Allbäck, Linderoth, Alex, Lucic och Jonson, men även på Ljungberg trots att hans Englandsäventyr har varit allt annat än misslyckat.

Jag tror det har att göra med den inbyggda självgodheten hos engelsmän och deras sätt att raljera över allt som inte är engelskt (boven i dramat är givetvis den engelska mediakåren – gemene britt är ju oerhört vänlig). De svenskar som har fått uppleva den på nära håll, och blivit sågade av den, har bara en sak i huvudet: de får inte förlora. Och det har vi inte gjort heller på 38 år. Det kommer säkert att bli 38 till. Särskilt om åtta av elva svenskar har en mer eller mindre lyckad karriär i England.

Matchen då, hur var den? Väldigt bra, givetvis. Säga vad man vill om engelsmän, men de har ett världslag. Ett världslag som Sverige helt spelade ut i andra halvlek – när hände det senast? Anledningen till att det ändå inte blev vinst är att Sverige i första halvlek hamnade lite fel med mittfältet. Framför allt var det ytan framför Lucic och Mellberg som engelsmännen skickligt överbemannade när Rooney och Crouch föll ner, samtidigt som Lampard och Joe Cole (eller Jew Cool, som Staffan L och Malin S säger) fyllde på och utmanade.

Sen visade Lagerbäck för tredje matchen i följd prov på utomordentlig coachning. Efter paus hade Sverige lämnat diamanten på mittfältet. Ljungberg tog – åtminstone defensivt – Källströms plats, samtidigt som Kim gick ner vid sidan om Linderoth. Den farliga ytan täpptes till, Sverige vann bollen snabbt och kunde etablera tryck. Det var en fröjd att se hur Kim, genom att ha ett utgångsläge tio-tjugo meter längre ner i planen, fick mer boll, kunde styra spelet och fångade upp Englands rensningar.

Och till sist. De fasta situationerna. Båda de svenska målen kom på fasta situationer, men det kändes som om det borde varit fler än två. Kim och Linderoth utklassade världens kanske bäste frisparks-/hörnskytt (Beckham) och både de korta varianterna, där Allbäck mötte och Mellis och Larsson fyllde på i hålet bakom, och de längre, där bollen slogs mot en ensam Lucic i bortre delen av straffområdet, var livsfarliga varje gång.

Om logik hade existerat inom fotboll hade Sverige gjort 2-1 istället för England. Och hade domaren gjort bara vm:s hittills näst sämsta insats, istället för att som nu göra den sämsta (ett ämne värd ett eget inlägg – vi går inte in mer på det här), så hade Sverige fått såväl en straff som ett antal frisparkar till i bra lägen.

Nu istället till de individuella bedömningarna:

Andreas Isaksson – WM WM WM

Inte chanslös på första målet, som vissa hävdar. Han stötte ju bolluslingen i stolpen så det hade ju räckt med att stöta lite till. Däremot var han inte heller skuld till målet, som vissa andra hävdar. Hade han, som sagt bara nått en millimeter till hade han ju räddat bollen och då hade det ansetts vara en fantomräddning. I övrigt stabil, utan att sättas på jättestora prov.

--

Niclas Alexandersson – WM WM WM
Godkänd offensivt, vilket man borde kunna kräva av en mittfältare. Godkänd även defensiv, vilket givetvis är en bonus. Läste Gerrards löpning och Coles intentioner illa vid andra målet, vilket kompenserades av en Hysénbrytning i första.

Olof Mellberg – WM WM WM WM
Mycket, mycket bra i luften. Farlig framåt och stabil bakåt.

Teddy Lucic – WM WM WM WM WM
Vad krävs för högsta betyg om man är mittback? Man kan ju inte gärna kräva att de ska göra mål. Det har ju Teddy aldrig gjort. Trots det var han nära en gång och serverade Mellberg med en nednick som borde blivit mål. Nä, det borde räcka med att man helt neutraliserar ett av världens bästa anfallspar. Peter Crouch är två meter. Jag vet inte säkert hur lång Teddy är, men någonstans runt 2,50, kanske uppemot tre meter verkar rimligt. Teddy var överallt där det hände. Det verkade som om han hade sett matchen på video redan innan, för han var hela tiden ett steg före i tanken. Han tog djup när han skulle ta djup, han stötte när det skulle stötas. Han var aldrig spektakulär, utan klok och rättplacerad. Fantastiskt!

Erik Edman – WM WM WM WM
Gjorde en oerhört bra defensiv insats mot framför allt Beckham. Hela tiden stötte han upp så där lagom så att Golden Balls inte kunde slå sina patenterade crossbollar, utan att för den skull lämna utan bakom sig. Precis som Lucic var han väldigt bra på att läsa spelet.

--
Tobias Linderoth – WM WM WM
Hamnade mitt i kaoset i första halvlek och fick springa mycket förgäves. Blev bättre i andra när han fick mer hjälp av Kim. Fantastiska hörnor.

--
Mattias Jonson – WM
En besvikelse. Hade svårt med bollmottagningarna, vilket man kan förstå. Han är ju trots allt Mattias Jonson. Vad som däremot var alarmerande var att han inte verkade löpa så mycket som man kan kräva av en av landslagets mest löpstarka spelare. Var det då fel att starta med Jonson istället för Wilhelmsson? Nja. Inte säkert. Chippen har ju visat att han inte riktigt orkar 90 minuter med det ambitiösa försvarsspel han ägnar sig åt, så då kanske man hellre vill ha in honom i slutet av matchen när motståndarna är trötta.

Kim Källström – WM WM
Hamnade, tillsammans med Linderoth, galet i första halvlek. I andra fick han mer boll och mer tid, men visade inte tillräckligt för att motivera en trea, trots finfina hörnor.

Fredrik Ljungberg – WM WM WM
Den gladaste svensken vid målen och den suraste när det såg mörkt ut. Ville vinna den här matchen hellre än att få sitt fina hår tillbaka.
--
Marcus Allbäck – WM WM WM WM
Marcus var så bra Marcus over huvud taget kan vara. Han gjorde, förutom mål, ett enormt defensivt jobb, vilket man inte ofta ser bland anfallare. Han vann boll, täckte upp för mittfältarna när de inte han hem och kunde löpa 30 meter för att rädda en engelsk inspark till ett engelskt inkast.

Henrik Larsson – WM WM WM
Målet räddar trean. Vad har hänt med Henke? Varför löper han inte. Varför visar han inte att han vill ha bollen? Märkligt!

--

Christian Wilhelmsson – WM WM WM
Hade inte boll så mycket när han kom in, men när han hade det gjorde han rätt saker. Bra defensivt.

--
Johan Elmander och Daniel Andersson spelade för kort tid för att kommenteras.

Värt att notera är att vi nu har använt 18 spelare, vilket torde vara svenskt rekord.

Det här gäller vid lika poäng

När vi nu går in i tredje och sista gruppspelsomgången kan det vara på sin plats att klargöra vad som gäller om två lag hamnar på samma poäng. Många, som Limpan af Lidingö till exempel har kommenterat, är osäkra på vad det är som egentligen gäller om två lag hamnar på samma poäng, som t ex T&T och Sverige kan göra i kväll. Dessutom har WM stött på flera (däribland varandra) som har trott sig veta, men som har haft fel. Så, här är reglerna som gäller, enligt FIFA:s tävlingsbestämmelser som ni kan läsa här (s. 40). Man börjar med punkt ett, och går neråt tills något kriterium kan skilja lagen åt.

1: Målskillnad i samtliga tre gruppspelsmatcher
2: Flest gjorda mål i alla tre gruppspelsmatcher
3: Det inbördes resultatet mellan de lag som har samma antal poäng. Om tre lag hamnar på samma poäng innebär detta i praktiken att mötena med det fjärde laget räknas bort och en ny tabell med endast de tre inbördes mötena skapas.
4: Lottning - sannolikt utförs denna 90 minuter efter matchernas slut i Berlins mediecentrum.

Den intelligente läsaren inser att reglerna således har ändrats sen vm 2002, vilket i och för sig inte påverkar Sverige. Vi kan ju, som bekant bara sluta på samma poäng som Trinidad (4 p) och det inbördes mötet de lagen emellan slutade ju oavgjort. 

Återgång till ett vinnande koncept

Efter att ha testat alla tre varianter av skribentplacering  - två i Sverige och noll i Tyskland, en i Sverige och en i Tyskland, samt noll i Sverige och två i Tyskland - har vi nog kommit fram till att det mellersta alternativet var det mest kreativa. Vi har nu därför återgått till en sådan konstellation för att, om möjligt, lyfta bloggen till de himmelska höjder den nådde under WM:s glansperiod (måndag t o m onsdag förra veckan, om någon missade detta hejdundrande spektakel i fotbollsjournalistik).

Förhoppningsvis kan vi framställa en behaglig mix av nyktra analyser gynnade av distansen ner till yran i Förbundrepubliken av WM:s hemmaredaktion och Warsteinerkatalyserade fotbollsteorem från WM:s utrikeskorre. Det blir nog bra.

En sak till: jäääklar vilken stämning det var på Olympiastadion sista fem minuterna!

Stämningen i Berlin

Inför vm läste vi någonstans att Westfalenstadion i Dortmund är helt sanslöst bra och att det bildas ett enormt tryck där. Det stämde alldeles utmärkt, men i samma artikel stod det även att det var omöjligt att skapa stämning på Olympiastadion i Berlin. Det kunde inte vara mer fel. Med fler svenskar på arenan än vad som ryms på någon fotbollsstadion i Sverige blev ljudvolymen stundtals öronbedövande. Synen av ett blågult hav över den otroligt mäktiga nazistadion (WM fördömer givetvis nazism, men vi är svaga för deras byggnader) var helt ojämförbart med något annat WM tidigare upplevt.

Redan under nationalsångerna, har vi fått berättat för oss, gick det att hemma i tv-sofforna höra ur de svenska fansen fullkomligt utklassade de paraguyanska, och hade vm handlat om vilka som sjunger högst hade Sverige redan bärgat guldet.

Det blågula havet böljade och sjöng, och vägrade, precis som de elva nere på plan, att ge upp. Men ju längre matchen led blev utvecklingen otäckt lik den mot T&T, och när det bara återstod minuter av matchen började nog även de tappraste tvivla. Så när Ljungberg förlöste oss med sin nick fullkomligt briserade Olympiastadion, det blågula havet började koka och ja, det var ett av de finaste ögonblicken i WM-redaktionens liv. Tack, Fredrik Ljungberg!

…och ett av alla mina minnen från den här kvällen är inför matchen, utanför arenan, där överförfriskade, glada svenskar kallades upp på en scen och sjöng varianter på simpla supportersånger. Ni vet, ”in med bollen i mål”, ”Sverige, Sverige” och liknande. Mitt bland alla dessa hormonstinna supportrar kommer så en liten försynt elvaårig kille (tror han kom från Landskrona) upp, tar micken och sjunger:

”I love you, Freddie,
because you got red hair.
I love you Freddie,
because you’re everywhere”


Det röda håret är för längesedan borta, men i torsdags kunde inte WM annat än att instämma, och Freddie, kvällen den 15:e juni 2006 var du älskad av hela det svenska folket!




Sverige - Paraguay

Sverige är tillbaka till sitt gamla jag – effektiva bakåt men oförmögna att göra mål. På något sätt känns det bra, effektivitet i avslut känns som en rätt så slumpmässig parameter som lätt kan ändras framgent. Först tänkte vi ge alla en femma i betyg, förutom Freddie som skulle få en tolva, typ. Halvannan timme efter slutsignalen, när vi fortfarande var kvar på stadionområdet, besinnade vi oss dock, och kom fram till följande.

---

Andreas Isaksson – WM WM WM
Gjorde egentligen bara ett litet misstag under hela matchen, när han var ute och fladdrade på ett lite för långt slaget Paraguay-inlägg. Annars skötte Isaksson sitt jobb strålande, även om han inte sattes på några större prov. Han satte dessutom ofta igång spelet snabbt.

---

Niclas Alexandersson – WM WM WM WM
Niclas bästa match som högerback hittills. Kom kanske inte upp i anfallsspelet riktigt så ofta som vi vill, men bakåt var Alex alltid på rätt ställe. Lyckades dessutom flera gånger med konststycket att snyggt glidtackla ut bollen via motståndarben och på så sätt vinna både duell och inkast.

Olof Mellberg – WM WM WM WM
Backlinjens positionsspel var igår prickfritt, och eftersom det till mångt och mycket är vår lagkaptens uppgift att styra just det förtjänar han riktigt bra betyg. Samspelet med Lucic fungerade också bra. Stötte Mellberg tog Lucic djup – och vice versa. Paraguays fantasilösa anfallsspel framförallt i första halvlek med långa bollar mot forwards neutraliserades ruskigt effektivt, många gånger av kapten Mellberg. Tack vare ett bättre fungerande centralt mittfält slog igår inte heller Mellberg bort många långbollar.

Teddy Lucic – WM WM WM WM
Se Mellberg… Också Lucic låg rätt hela tiden, och gick segrande ur så gott som alla närkamper.

Erik Edman – WM WM WM WM
Lite fantasilösa försvarsbetyg idag, kan tyckas, men hela backlinjen spelade tillsammans som en effektivt fungerande enhet, och det är det svårt att premiera någon särskild för. Precis som med Alexandersson så hade vi kanske gärna sett Edman i fler lyckade räder framåt, men defensivt var även han stabil som en klippa. Paraguay hade 16 avslut, men bara tre på mål, och det tack vare att backlinjen hela tiden höll dem borta från straffområdet.

---

Tobias Linderoth – WM WM WM WM

Låg rätt i positionerna, fyllde på där det behövdes och vann mycket boll. Samarbetade bra med både backlinjen och Källström. Gjorde helt enkelt allt som behövdes för att få en fyra.

---

Christian Wilhelmsson – WM WM WM
Chippen börjar allt mer likna Ljungberg i sitt anfallsspel, med sina kvicka fötter, sin explosivitet och sin vilja att söka sig inåt i banan. När Wilhelmsson spelade bra igår spelade han riktigt, riktigt bra. Han verkade dock tröttna lite på slutet och därför var Lagerbäcks byte mycket förståndigt.

Kim Källström – WM WM WM WM
Visade direkt var skåpet skulle stå genom att skjuta ett mycket bra distansskott som var nära att ge oss en tidig ledning. Kim ville ha mycket boll, och gjorde sig hela tiden spelbar, både centralt och på kanterna. Sveriges anfallsspel fungerade som bäst när anfallen byggdes upp centralt av Kim, och det gav oss den dimensionen som vi saknade mot T&T. Även defensivt skötte sig Källström med bravur och gick segrande ur många dueller. Sorry Anders, men Kim får nog fortsätta ett tag till…

Fredrik Ljungberg – WM WM WM
Hade det inte varit för att Ljungberg förlöste det gulblå havet i Berlin med sitt mål i 89:e minuten, så hade betyget varit en tvåa. Vi förväntar oss mer av Freddie och framförallt verkade han mot slutet inte bry sig det minsta om försvarsspelet, utan lämnade vänsterkanten ensam åt Edman att ta hand om. Det lite nonchalanta spelet ser man aldrig Ljungberg spela i Arsenal. Borde även kunnat ha utmanat på sin kant oftare – särskilt som han redan i tredje matchinuten såg till att Caniza tvingades ta gult kort.

---

Zlatan Ibrahimovic – WM WM
Zlatan inledde, precis om mot T&T, piggt med en bra nickskarv till Henke, ett fint väggspel med Ljungberg och en läcker klackpass. Dock syntes det snart att han hade problem. Zlatan gick omkring och stretchade ljumsken på plan, såg allt lojare ut och bytet kom inte helt oväntat. Hade en svag avslutning där han antingen borde skjutit mycket bättre eller frispelat Larsson.

Henrik Larsson – WM WM WM
Jobbade som vanligt och gjorde inga misstag. Henrik Larsson gör ju som bekant aldrig misstag. Däremot glänste han inte, och vi förväntar oss mer av vår stjärnforward.

---

Marcus Allbäck – WM WM
Vår super-sub har fått problem med målskyttet. Missade återigen två fantastiska lägen.

---

Mattias Jonson och Johan Elmander spelade för kort tid för att betygsättas.

Matchdag sex - vilken dag!

Matchdag sex! Vilken dag! Vm:s hittills största seger och den mest dramatiska matchen. Under samma dag. Och då har inte ens Tyskland-Polen börjat än... Att en match mellan Tunisien och Saudiarabien helt oväntat blir en så underhållande fotbollsmatch är precis vad som gör fotbolls-vm så speciellt, och något liknande kan inte upplevas i någon annan sport.

Nu sätter jag mig snart på nattåget till Berlin, för att återförenas med WM:s andra hälft tidigt, tidigt imorgon. Jag kommer drömma spänt om Iran-Angola, en match jag ser mycket fram emot!

Därför Chippen!

Vi nämnde det i förbifarten i lördags, i vår något Warsteinerbefläckade matchrapport, men vi tänkte att kanske, kanske behöver vårt resonemang ytterligare förklaras.

Vad Chippen gjorde så bra, mot såväl Chile som mot T&T var att han var så gott som felfri i positionspelet. Vad innebär det, undrar kanske ni då? Vilka positioner? Varför är de viktiga?

Jo, svenska landslaget har, så länge som WM kan minnas, velat få motståndarna att anfalla centralt, alltså tvärt emot vad man fick lära sig som pojklagsspelare, då man alltid skulle styra ut anfallarna mot kanterna. Anledningen till detta är att i Sveriges diamant-4-4-2 bildas det små ytor mellan svenskarna som lätt kan krympas, varpå svenskarna kan sätta press två-mot-en, eller t o m tre-mot-en, och vinna boll hyfsat högt upp i banan.

Vad man inte vill är att få anfall mot sig på kanterna, eftersom det gärna blir olyckliga en-mot-en-situationer mot våra ytterbackar, med farliga inlägg eller genombrott som följd (minns Irlandsmatchen!). Jag tror Lagerbäck har kallat triangeln mellan Linderoth, ytterback och yttermittfältare för "hålet" och där är Sverige oerhört sårbara.

När motståndarna har bollen hos en mittfältare eller back är det då yttermittfältarnas jobb att stänga vägen för passningar mot motståndarnas kantspringare och istället styra uppspelen in mot mitten. Det var det här som Chippen gjorde så vansinnigt föredömligt i T&T-matchen. Med en magisk förmåga stod han alltid ivägen för de uppspel som T&T sökte om och om igen (givetvis känner de till att högerbacken är Sveriges akilleshäl). Följden blev att Alex i princip inte sattes på prov i en enda man-mot-man-utmaning på hela matchen.

Om man då lägger till att Chippen var en av Sveriges offensivt bästa spelare inser man vilken kanonmatch hangjorde i lördags.

Bilden nedan ska illustrera vårt resonemang. De onda motståndarna (svart) har bollen (orange) vid Sveriges (vit) högerkant. Vad Chippen (vit fyrkant, närmast bollen) då vill, är att hindra passningen till orange ellips och styra spelet istället mot vit ellips. Där uppstår lätt ett tre-mot-en läge där Chippen (som givetvis fortsätter att skära av vinkeln mot yttern), Linderoth och Kim/Anders kan komma in. Sverige erövrar bollen högt och kan sätta den i djupet snabbt och kan få ett spelarmässigt övertag i kontringen, då Chippen, Kim/Anders, Fredrik, Larsson och Zlatan alla kommer på rätt sida om bollen. Därför ska Chippen spela mot Paraguay.

38043-52


En seger i förlusten för systemfotbollen

Lilla 23:e-rankade Kroatien (återigen ett skämt signerat The Coca-Cola FIFA World Ranking ) spelar understundom ut ett illa balanserat, smålunkande och oorganiserat 1:a-rankat Brasilien. Även om nu Brasilien vinner, är det en stor seger för oss som gillar cool, intelligent systemfotboll framför töntig joga bonito-samba. Oddsen för att Kroatien skulle vinna hörnstatistiken var 8 gånger pengarna inför matchen. Nu har de vunnit den, liksom bollinnehavet och skotten. Det är bara antal mål de är sämre på och det är ju inte helt oviktigt i den här sporten...

När man nu ser Kranjcars mannar radera ut många av världens offensivt bästa fotbollsspelare, förstår man hur Sverige på tre möten inte har lyckats pilla in bollen i nätet bakom den rödvitrutiga muren. Som jag ser det, efter mina besök på Ullevi och Maksimir och nu, i soffan i vardagsrummet, är 2006 års Kroatien bättre än succévintagen 1998. Och de tog medalj.

Jag har en känsla av att de här två lagen kan komma att mötas igen på den här stadion om fyra veckor.

Fußballfieber

En söndagskväll på en kullerstensbeprydd restauranggata i en tysk  kvartsmiljonstad nära holländska och belgiska gränsen, där WM:s tysklandskorrespondent har hyst in sig på vinden hos några vänner.  Hela posset har precis sett Portugal vinna mot Angola och är, glada i hågen, på väg för att ta sig en öl på en utav de gemytliga pubar som ligger inklämda längs med gatan.  Gänget är extra uppsluppet eftersom de precis har lagt vantarna på en fotboll.

På väg in fås ett infall. Två korgstolar plockas från uteserveringen och placeras som två stolpar utanför puben. Det slås en straff. Olé! Och innan någon ens hinner säga "ein Bier, bitte" så har hela gänget vänt i dörren, ytterligare ett mål har gjorts upp och en match är i full gång. Två mot två. Alla stolt klädda i den gulblå tröjan, mitt emellan två restauranger bland förvånade människor.

Några förbipasserande tyskar frågar om de får vara med. Några restaurangäster kommer ut. Uteserveringen krymps och spelblanen breddas. Sverige mot världen. Sverige står upp bra. Kyparen som precis sagt till gänget att de bara får spela fem minuter till kan inte hålla sig, struntar i jobbet och hoppar in i Sverigelaget, eftersom personalens tröjor är gula.

Fler och fler ansluter. Spanjoren spelar tekniskt , tysken lite hårt, killen från Mexiko spelar barfota och får då och då plocka ut glasbitar från fötterna och svenskarna försöker spela korta bollar genom mittfältet.  Bollen åker då och då ut i gatan och bilar får tvärnita.

Om det inte hade varit för att Ronaldinho, Henry och Messi inte var med den där kvällen på kullerstensgatan, så hade scenen passat i vilken fotbollsskotillverkares reklamfilm som helst. Den kvällen spelades fotboll som fotboll ska spelas, och för några timmar så var det fotbollens språk som förenade människor från ett antal kontinenter, precis som FIFA och Beckenbauer vill. Den där söndagskvällen kommer förmodligen att leva kvar som ett av de starkaste minnena från vm hos några glada amatörer.

Tyskland har drabbats av Fußballfieber. Play beautiful. Joga bonito!

Borta bra, men hemma bäst...

WM:s hemmaredaktion är inte det minsta avundsjuk på utrikeskorrespondentet. När andra halvan lever flyktingliv i FIFA Coca-Cola MasterCard Toshiba Budweiser Philips Adidas Fujifilm Gillette Continental Hyondai World Cup 2006™ kan vi hemma njuta av Svt:s underbara stjärntrio Jihde-Andersson-Osmanagic. Vilket lag som helst i vm som hade varit så välbalanserat och samspelt hade sprungit hem hela turneringen. Det måste rimligtvis vara världens bästa studio, det är bara att hoppas att de fortsätter att sända även efter vm. De kan köra lite lördagsunderhållning där Jihde intervjuar Lill-Babs, Ola lagar mat och Sladjan kör en lättsam frågesport.

Nu kollar jag på US of A mot Tjeckien. 2:an mot 5:an på The Coca-Cola (givetvis...) FIFA World ranking™. Det är två bra lag, men rankingen är givetvis ett skämt. Och med Baros och Koller borta från Tjeckien ska inget av lagen normalt inte ha i ens en kvartsfinal att göra.

Kontroll av legitimation

Som vi har förstått det, är det väldigt många som undrar om det är möjligt att komma in med biljetter utställda på ett annat namn. Med anledning av detta studerade vi vakterna i Dortmund lite extra. Vi kom fram till att de kollade id-handlingar på, i runda slängar, var femtionde åskådare. Så om du har köpt din biljett svart/fått den av din farbror/knyckt den av en kille på stan finns det alltså sisådär en 98-procentig chans att komma in på arenan. Om de oddsen är bra eller ej får du avgöra själv.

Till skillnad från svenska krogköer, där man ska se ut att ha så svenska föräldrar som möjligt och prioritera fula Din Sko-finskor framför snygga Yoshi Yamamoto-sneakers kunde vi inte upptäcka att någon särskild kategori av besökare var över- eller underrepresenterad. WM kan alltså inte ge några råd om att ni ska vara klädda eller bete er på något särskilt sätt för att öka era chanser, utan det är bara att tillbe säkerhetsvaktsgudarna.


Måndag morgon - avläggning av rapport och presentation av veckoplan

WM-redaktionen vill först och främst framföra vår djupaste förståelse för de av våra trogna läsare som är besvikna över att vi, efter att ha ältrat icke-ämnen i sex månader, inte lyckas prestera mer än ett inlägg på tre dagar när nu vm väl har startat. Anledningen är, som den uppmärksamme och intelligente läsaren redan insett, att vi har varit fullt sysselsatta med att ta oss till Dortmund, besöka prostituerade, skaffa någonstans att bo, besöka prostituerade, ladda inför matchen, besöka prostituerade, kolla på matchen, besöka prostituerade, dricka öl ur plastmugg, besöka prostituerade och ta oss bort från Dortmund.

Skillnaden mellan att bevaka vm på plats och från hemmets trygga vrå ligger främst i att man har olika informationskällor. Vi upplevde att det var oerhört nyttigt att få vara där, helt isolerade från övrig media och helt ofärgade kunna känna stämningen, analysera matchen och spekulera om fortsättningen. Samtidigt hade Henke kunnat ha tappat båda benen på träning och Mell- och Ljungberg registrerat partnerskap utan att vi hade haft en aning om det, vilket ju givetvis hade varit synd.

Så nu har vi splittat på oss. Halva redaktionen (det låter som om det är fler än en, men det är det givetvis inte) är kvar i Förbundsrepubliken, emedan resten av manstyrkan har rest hem till Kungadömet för att arbeta för Mannen i dagarna tre. På så sätt kan vi både ha kvar kakan och äta den (bakverket symboliserar här den gynnsamma isoleringen, emedan förtäringen av den samma är en analogi för ja, jag vet inte, den andra skiten).

På torsdag kommer vi att, likt 1989 års DDR- och BRD-tyskar, återförenas på Brandenburger Tor för att, likt 1938 års atleter, bege oss till Olympiastadion med förhoppningar om seger. Tiden fram till dess kommer att ägnas åt ivrigt bloggade, så stay tuned. WM har aldrig varit, och kommer kanske aldrig bli, bättre.


Trinidad och Tobago - Sverige

18 skott och noll mål är givetvis inte bra. Att ett dåligt lag kan spela oavgjort mot ett väldigt mycket bättre är paradoxalt både en tjusning och en förbannelse med den här sporten. Ibland är det fantastiskt, som när Sverige spelade 1-1 mot världens då bästa lag – Argentina – 2002 och ibland är det fördjävligt, som när Trinidad och Tobago igår lyckades med att upprepa den bedriften.

Så hur kunde detta hända? Jo, den främsta anledningen som WM ser det är den ständiga bristen på centrala uppspel längs marken. Sverige anföll ofta friskt och finurligt på kanterna men i mitten var vi mer lättlästa än Totte och Malin vilket gjorde det oerhört enkelt för T&T att försvara sig mot oss.

Vi kan nu glömma alla antaganden om att ”alla lag kommer att slå T&T” som tidigare gjorts, och i Dortmund gick de svenska fansen och deppade. Stämningen – som innan match var så fantastisk – föll som en sten, och de flesta som varit inställda på fest gick helt enkelt hem och lade sig.

WM manar dock till lite eftertanke. Ska vi tappa poäng så kan det här ha varit den bästa matchen att göra det i. En seger mot Paraguay på torsdag och de är bortspelade ur turneringen, och till och med vid ett oavgjort resultat lever hoppet – då är England klara gruppettor om de vinner mot T&T och kommer att vila många spelare mot Sverige.

Kom även ihåg att 1994 vann Sverige en enda gruppmatch, i VM 2002 vann Sverige en enda gruppmatch och i EM 2004 vann Sverige en enda gruppmatch. Och vi kvalificerade oss alla gångerna.

Det tar vi med oss när vi nu tittar på betygen.

---
Rami Shaaban – WM WM WM
Målvakter är alltid svåra att betygsätta. Vad ska de få för betyg om de gör vad de ska, utan att ställas på några större prov? Rami fick ett skott på sig som han klistrade, han plockade ner några inlägg, satte igång spelet snabbt och ribbskottet såg värre ut än det var – Rami hade tagit det om det varit lägre. Rami Shaaban, vars liv allt mer påminner om en dålig Hollywoodfilm med först uppgång, sedan nedgång, och till sist en ytterligare chans på den största scenen, förtjänar en trea.

---

Niclas Alexandersson – WM WM WM
Spelade mer som en yttermittfältare men skötte ändå sitt försvarsspel bra. Väggade sig fram med Chippen till farliga inspel några gånger i första halvlek.

Olof Mellberg – WM WM WM
Olof visade, som vanligt, stor vilja och kunnighet i mittförsvaret. Hade uppspelen varit mer precisa, och om han hade satts på lite svårare prov, hade fyran varit säker som pengar på banken.

Teddy Lucic – WM WM
Överglänstes av mittbackskollegan. Det måste varit en svår match att spela mittback i; trots att T&T spelade med två anfallare efter utvisningen släppte Sverige båda ytterbackarna och bytte senare även ut Linderoth. Det blev ofta två-mot-två-situationer, där Lucic inte var helt hundraprocentig. Hade kunnat bli målskytt, men skottet blockerades.

Erik Edman – WM WM
Det borde ha varit en enkel match för Edman. T&T släppte ofta deras högerkant för att täppa till centralt, men Erik lyckades inte riktigt med sina offensiva räder. Hade dessutom lite problem med sin bevakning.

---

Tobias Linderoth – WM WM WM
Första halvlek vann Linderoth oerhört mycket boll och fördelade dem med viss finess. Han låg alltid rätt och kämpade, som vanligt, hårt. Efter utvisningen struntade T&T i att ha ett offensivt mittfältspel och Tobias förlorade lite sin funktion.

---

Christian Wilhelmsson – WM WM WM
Dagens starkaste trea. Hade lekstuga med stabbiga karibiska försvarare och ordnade på egen hand, medelst kvicka finter och rutinerad skadesimulering, utvisningen. Hade han orkat andra halvlek hade fyran varit given. Chippen visade också, genom prickfritt positionsspel och idogt löpande, att han kan styra över spelet från motståndarnas vänsterkant. Spelar han så här bra har vi råd att starta med Alex som högerback även mot Paraguay och England.

Anders Svensson – WM
Orsaken till Sveriges lättlästa anfallsspel. Anders är som farligast i zonen mellan motståndarnas backlinje och mittfält och där hade han så gott som aldrig bollen. I första halvlek agerade han i anfallsspelet ungefär som en extra forward, och tvingade med sina djupledslöpningar backlinjen att hela tiden slå långa bollar mot T&T:s jättar till mittbackar. I andra halvlek var han istället oftast alldeles för långt hem och hämtade boll, och låg ofta till och med lägre än Linderoth i uppspelsfasen. Sverige är oerhört lättläst när vi enbart slår långa bollar i mitten och Anders bör inte starta nästa match.

Fredrik Ljungberg – WM WM
Visade inledningsvis kämpaanda och gjorde väl i och för sig det resten av matchen också – men det var å andra sidan i princip det enda han gjorde. Hans offensiva räder ledde inte till några farligheter alls och vi förväntar oss mycket mer av Fredrik Ljungberg.

---

Zlatan Ibrahimovic – WM WM
Hade ett bra avslut i vardera halvlek, men Shaka Hislop gjorde fina räddningar. Hade något av dem, eller försöket till Ungernreprisen, gått in så hade betyget blivit högre, men det kan inte bli mer än en tvåa för en forward som inte skapar mål mot T&T. Zlatan lyckades inte heller med sina dribblingar och drog ofta ner tempot i Sveriges anfall.

Henrik Larsson – WM WM
Den siste av våra supersvennar som inte heller levde upp till förväntningarna. Sådana anfallare som Henke måste kunna få hål på T&T.

---

Marcus Allbäck – WM WM
Avslutade svagt mot en målvakt som i princip redan låg ner.

---

Kim Källström och Mattias Jonson spelade för kort tid för att betygsättas.


Förresten...

...så fort WM fått beskedet om de nya planerna var vi givetvis inte sena med att slå Jonas Nystedt (landslagets presschef) en signal för att kunna ta del av presskonferenserna i Tyskland - kan de där utspökade två "journalisterna" med Paradisioperuker som man kan se på tv4+ varenda dag så kan väl vi, tänkte WM.

Jonas förklarade dock vänligt men bestämt för oss att enbart "prioriterad" media släpptes in, och dit räknades visst inte WM i dagsläget. Han lovade dock att ta en närmare titt på bloggen, så nu hoppas vi, bland annat genom att be Jonas att ta en titt på våra
matchrapporter, artikelserien WM hyllar, våra proffskollar samt våra populäraste inlägg, att även vi kan komma att räknas till den lilla exklusiva skara som kallas "prioriterade". Snälla Jonas. Snälla. Vi kan också skaffa peruker om det behövs...

Ja, ja, ja!

Trägen vinner.

WM hade ställt in sig på att åka till Tyskland först nästa vecka, när det damp ner ett mail från SvFF - "vi har 400 nya biljetter till T&T. Svara snabbt, först till kvarn". Typ. Kvicka som vi (trodde att) vi var så svarade vi på åtta minuter, och började planera nedresan på en gång.

Vi väntade, och väntade, men inget besked kom, och vi insåg till slut att vi nog hade behövt vara ännu snabbare, och blev förbannade på alla svenskar som satt framför datorn en sådan solig och fin klämdag en måndagseftermiddag. Vi som varit så säkra...

Men säg den olycka som varar för evigt. Igår sent på kvällen kom ett nytt mail från FIFA - ni har biljetter!!

Så nu kommer ni läsare att kunna ta del av rapporteringar från Tyskland redan från och med lördag. Vi kommer att täcka Sveriges första två matcher från läktarplats, och vem vet - kanske väntar lyckan runt hörnet på oss igen så att vi blir kvar ännu längre.

Leta efter WM-flaggan på TV. Nu kör vi!

Nej, nej, nej!

Isaksson missar matchen mot T&T...
 
Forne klubbkamrat Källström tackade för tiden tillsammans i Lyon och Djurgården genom att dra på ett skott för kung och fosterland och hade oturen att träffa rakt i fejan på Isak. En boll har aldrig suttit mer "på läppen".

Först rapporterades om att Isak var ok, men idag meddelades att vår förstemålvakt missar öppningsmatchenoch till och med riskerar att missa Paraguay, vilket vi verkligen inte hoppas på.

Var detta det värsta som kunde hända? Ja, om ni läser listan över
de oersättliga, som WM publicerade redan den 19 december, då vi inte ens funnits i två veckor, så var det just det. Tyvärr.

(Följer ni denna länk så tänk på att den speglar situationen då, och inte nu, och att exempelvis Larsson ännu inte var tillbaka från sin skada, och Östlund fortfarande fick speltid på hög nivå. Eftersom listan redan när WM hade typ tio läsare renderade en del missförstånd så bör det återigen poängteras att den inte rankar de bästa spelarna, utan de som är svårast att ersätta.)

Så vad göra nu? Kommer (o)sökt att tänka på en viss hyllning som WM publicerade den 31 mars, där vi öser lovord över IFK Göteborgs Bengt Andersson. WM sätter där Bengan på tronen som andremålvakt före Alvbåge och Eddie Gustafsson. Nu kom inte Bengan med, men inte heller Gustafsson, utan Lagerbäck valde istället att satsa på Rami Shaaban. Var WM ute och cyklade? Nej, det vill jag inte säga att vi var, utan väljer istället att citera ur just denna hyllningsartikel om Bengt Andersson:

"Varför anser WM att Bengan ska med till vm? Jo, det är enkelt. Sverige har idag en riktig världsmålvakt - Andreas Isaksson (vi var förvisso för några år sedan på väg att få en till i Rami Shaaban, men det satte en skada stopp för)."

WM hade - måste jag erkänna - precis som all annan media, dålig koll på att Rami kommit tillbaka i fin form igen, men mindes hans Champions League-insatser för Arsenal hösten 2002 då han fick rycka in bakom en skadad Seaman, eftersom Wenger ansåg att han var bätre än andremålvakten Stuart Taylor. Wenger såg Ramis storhet, trots att han vid sin CL-debut endast spelat elva (!) allsvenska matcher.

Visst, Rami är orutinerad i landslaget, men det var han även 2002, men visade med en gång högsta internationella klass, och det är WM övertygade om att han kan göra igen. Så Lasse - välj Shaaban! Det är rådet från lilla oss till dig.

Huga!

Jag såg precis när en kines sparkade benet av Djibril Cissé. Det var fasen det äckligaste jag någonsin sett på tv. Det hängde löst.

Måndagens träning

Klämdag och TV4:s tokambitiösa beslut om att direktsända Sveriges träningar är en underbar kombination. Det här har hänt hittills:
  • Tobias Linderoth vilar. Enligt officiella källor känner han sig överanstängd, men det är något som varken kommentatorerna eller WM tror på. Linderoth blir helt enkelt inte överansträngd. Sannolikt är det istället någon förkylning eller magsjuka eller något annat som landslagsledningen har beslutat sig för att mörka.
  • Isaksson är tillbaka, men deltar inte i spelövningarna. Det verkar inte som om blödningen i mjukdelen (eller ”röven”, som Mats Olsson kallade det) är så farlig. Isaksson lämnar träningen efter en knapp timme.
  • Fredrik Ljungberg har lite problem med de nya gröna skor som han fått från Pelé. Han tar av sig och vädrar fossingarna vid varje spelavbrott.
  • Shaaban verkar het. Han verkar inte ha förstått att Isaksson är självskriven.
  • Precis som igår spelar både Kim och Anders i såväl första- som andrauppställningen i anfallsövningarna. De är alltså med i alla anfall. Även Alex och Mikael spelar båda i ”första”-uppställningen.

WM granskar motståndet

När WM vaknade i morse och skulle publicera matchrapporten från Chilematchen uppdagades att Internet var borta. Det fanns ingenstans. Inte förrän nu har det kommit tillbaka och vi ber om ursäkt för dröjsmålet med matchrapporteringen.
 
Medan redaktionen satt och funderade på huruvida problemet var lokalt eller om det var Vita Huset som beslutat om en razzia mot hela internet så ägnade vi en liten stund åt att granska våra närmaste motståndare. Och då pratar vi inte om T&T, Paraguay och England, utan WM:s närmaste motståndare.

Här följer en sammanställning av gårdagens matchbetyg från fem stora aktörer inom svensk sportmedia. Siffrorna inom parentes anger totala betyget samt snittbetyget per spelare. Listan är sorterad efter ”positivitetsordning”, det vill säga de som utdelat högst totalbetyg är överst.

WM (37; 2,6 WM)
Aftonbladet (35; 2,5 plustecken)
Expressen (32; 2,3 getingar)
Göteborgs-posten (31; 2,2 fyrar)
Dagens Nyheter (-;- på grund av pressläggning innan Bolibompa börjat)


Även skillnaden mellan max- och minbetyg är intressant att titta på. Aftonbladet är den ena extremen som har använt hela betygsspektrat och delat ut allt mellan en etta och en femma, medan WM hittas på den andra änden och enbart delar ut tvåor, treor och en ensam fyra.

Slutsatser? DN borde se över sin pressläggning, Aftonbladet ville kanske kompensera för att de återigen gjorde bort sig inför landslagsledningen igår och WM är överlag mest positiva till landslagets prestation men också de som kräver mest för att dela ut extrembetygen etta och femma.


Sverige - Chile

Nu är den klar, WM:s önskestartelva mot T&T! Om ingenting oförutsett inträffar i veckan så har WM helt klart för sig hur vi vill att det svenska manskapet ska formeras nästa lördag på Westfalenstadion (eller, som den numera heter, Signal Iduna Park). Gårdagkvällens till stora delar avslagna match mot Chile förändrade ingenting, utan snarare bekräftade den elva som WM förespråkat, men ännu inte, såvitt jag vet, publicerat.

Med starkt offensivt manskap på plan ville WM skärskåda anfallsspelet, och framförallt samarbetet mellan de tre som inte spelade mot Finland: Larsson, Zlatan och Ljungberg. Och efter några trevande första minuter fick vi se prov på att våra stjärnor är kapabla att hitta varandra fint. Zlatan och Larsson började med en kombination där Zlatan lät bollen passera över huvudet, varpå Larsson direkt såg pågens intentioner och väggspelade. Smått och snyggt! Därefter bjöds vi vid ett par tillfällen på fina kombinationer och smarta passningar. Zlatans smörare till Ljungberg och den fina bröstkombinationen (ett ord jag aldrig trodde att jag skulle få använda i ett så legitimt sammanhang…) är väl det man minns mest. Tyvärr så märktes det ju längre matchen led att Larsson och framförallt Zlatan var rätt nöjda, och helt enkelt bara spelade av matchen, som efter aatt matchens bäste spelare Fredrik Ljungberg utgått blev en avslagen tillställning. Tyvärr, för de dryga 35000 som löst biljett till Råsunda.

WM lovade även att titta närmare på de tre osäkra positionerna, där de ej givna spelarna krigade om en plats i startelvan. Våra slutsatser är att Anders Svensson överglänstes av Kim Källström på den offensiva innermittfältspositionen och att Anders Svensson även överglänstes på yttermittfältspositionen av Christian Wilhelmsson. Nu har vi absolut ingenting emot den stundtals fenomenale pojken från Guldheden, men i dagsläget anser vi att han slåss mot två spelare som passar bättre in i spelsystemet.

Även på högerbacken blev vi klokare. Den positionen ska Alex ha nästa lördag, då vi startar vm mot ett lag som Sverige bör klara av att föra boll emot. T&T:s backlinje har varit allt annat än stabil i träningsmatcherna och trots att de har typ världens längsta mittback så är det bra om vi har två ytterbackar som kan ösa på offensivt och slå inlägg.

Med det sagt är det dags att redovisa kvällens betyg:

Andreas Isaksson – WM WM
Målet är det inte ycket att säga om. I övrigt ställdes han inte på några större prov, förutom genom låga skott utifrån straffområdet. Isak var dock inte riktigt vän med fötterna och bjöd på en ordentlig snedspark  början av andra halvlek.

---

Niclas Alexandersson – WM WM WM

En fyra sett enbart till det offensiva. Alex stod för fina inlägg och slog även en perfekt lång djupledsboll längs marken till Henke som höll på att rendera i en väldigt farlig målchans. Defensivt skötte han sig bra – Chile hade ingenting på sin vänsterkant i första halvlek – men det var även mycket tack vare det extra defensiva ansvar som Chippen tog på sig.

Olof Mellberg – WM WM WM

Kaptenen låg som vanligt oftast rätt i positionerna, och samarbetade bra med Lucic. Var lite ovän med bollen ibland, men bland annat ansiktsräddningen visade på bra inställning. Är även den som oftast får ta understöd åt vår orutinerade högerback.

Teddy Lucic – WM WM WM
Vår ”städare” i backlinjen. Fick några gånger gripa in när övriga svenskar tappade boll. Bedömer nästan alltid situationerna rätt och är otroligt stabil när han väl bestämmer sig för att stöta och bryta.

Erik Edman – WM WM WM
Vår vänsterkant är ett livsfarligt vapen med firma Edman/Ljungberg. Mot Chile renderade ingen av Edmans offensiva räder i några farligheter, men viljan att gå framåt fanns där hela tiden. Edman är en så nära en så kallad ”modern” offensiv ytterback Sverige kommer. Och en sak som kanske inte många tänker på – när Edman slickar vänsterkanten avlastas Ljungberg offensivt och får mer utrymme för sina farliga löpningar inåt i banan. Defensivt gjorde han inga misstag. Många tidningar var snåla med Edmanbetyget idag – WM ger honom en stark trea.

---

Tobias Linderoth – WM WM
Man är bortskämd med bra insatser från Linderoth. Mot Chile visade han som vanligt vilja men hamnade några gånger fel i position, något som är mycket ovanligt när det handlar om Tobias. Var inte tillräckligt följsam vid Chiles kvittering, där han såg ut att vilja lämna över Suazo till någon av mittbackarna istället för att följa med när denne löpte på djupet. Många skyller nog på Lucic/Mellberg för målet men enligt WM är det Linderoth som vår ta på sig det största ansvaret.

---

Christian Wilhelmsson – WM WM WM
Expressen: ”ingenting fungerade”, Aftonbladet: ”lyckades med det mesta”, Göteborgsposten: ”ingen kille för startelvan”, Aftonbladet igen: ”spelade till sig en plats i startelvan”. Ja, meningarna gick vida isär. WM blev dock övertygade. Chippen stod för fart framåt, och dessutom – som samtliga tidningar missat – för ett större defensivt ansvar som avlastning åt Alex. Det syntes att han fått order om att hjälpa till mycket bakåt, och Christian var en starkt bidragande orsak till Chiles ofarliga vänsterkant i första halvlek. Han såg effektivt till att gång på gång styra anfallen mot mitten där Sverige vill erövra boll.

Anders Svensson – WM WM
Låg på ett godkänt betyg i WM:s anteckningsblock när det återstod tio minuter av första halvlek. Men på de tio minuterna lyckades Anders vara passiv och slarvig och två gånger tappa bollen centralt i farliga lägen. Kom inte heller riktigt till sin rätt på vänsterkanten.

Fredrik Ljungberg – WM WM WM WM
Världsklass, kvällens behållning och det mest glädjande beskedet av alla. Tyvärr för Fredrik så är det oerhört svårt att få en femma efter bara en halvlek.

---

Zlatan Ibrahimovic – WM WM
Samarbetade bra med Henrik Larsson i en halv halvlek, och stod för en riktig delikatess fram till Ljungberg. Zlatan borde dock blivit utbytt när han inte längre ville spela.

Henrik Larsson – WM WM WM
Samarbetade bra med Zlatan Ibrahimovic i en halv halvlek. Lurade Claudio Bravo på frisparken och la bollen i ”fel” hörn. Kämpade bitvis i andra halvlek, men såg som så många andra då ut att mest vilja spela av matchen.

---

Mattias Jonson – WM WM
Missade ett bra läge och ett helt öppet läge. Ville nog mycket med det är svårt att hävda sig när ingen annan tar i. Det syntes även att Jonson tog ett stort defensivt ansvar på högerkanten.

Mikael Nilsson – WM WM
Undvek att tackla och försökte vara följsam, vilket är bra. Inledde dock med ett darrigt ingripande när han försökte rädda Isakssons ännu darrigare snedspark och var även alltför långsam i överflyttningen i ett av Chiles absolut farligaste anfall.

Kim Källström – WM WM WM
Visade vilja så fort han kom in och var skottvillig. Kim slår dock bort på tok för många fasta situationer, både frisparkar och hörnor, vilket även kunde ses mot Finland. Hur han kan få så många totala felträffar med den vänsterdoja han egentligen besitter är märkligt.

---

Och så var det det här med WM:s önskeelva mot T&T. Här är den:

Isaksson – Alexandersson, Mellberg, Lucic, Edman – Linderoth – Wilhelmsson, Källström, Ljungberg – Ibrahimovic, Larsson



Inför Chilematchen

Det WM främst kommer att låta sina argusögon betrakta i kvällens match är främst tvenne ting. Efter att ha blivit positivt överraskade i Finlandsmatchen över försvarsspelet kommer vi nu att, då Sverige spelar med ordinarie manskap, analysera anfallsspelet. Hur går uppspelen? Vad hittar Ljungberg på? Hur är rollfördelningen mellan Zlatan och Larsson?

Den andra saken är jämförelse av spelare på de tre osäkra positionerna: offensivt centralt mittfält, höger mittfält och högerback. Om våra källor är tillförlitliga kommer Lagerbäck att göra det oerhört lätt för oss genom att låta konkurrenterna göra varsin halvlek på den aktuella platsen. Troligt kommer Anders spela första halvlek centralt (för att sedan ersätta Ljungberg till vänster) för att byta med Kim i andra. Chippen kommer att börja till höger, för att sedan ersättas av Jonson, och på högerbacken gör Alex första halvlek och Nilsson andra. Fantastiskt! Ibland är det lätt att vara fotbollsanalytiker!


WM:s läsare = slöa skolkare?

Av WM:s besökarstatistik kan man utläsa att vi har generellt sätt avsevärt fler besökare under veckodagarna än vad vi har under helgen. Ett normalt veckoslut minskar läsekretsen med 30-40 procent. Vad beror det här på? Vi kan tänka oss följande förklaringar:

1) WM:s läsare är kategoriska skolkare som gör allt för att slippa bidra till vår gemensamma välfärd. WM fördömer ett sådant beteende. WM ska man läsa för att man vill och inte för att man måste slå ihjäl tid. Skämmes, era slöa hippies!

2) WM:s läsare lever i stenåldern och har ingen Internetuppkoppling hemma. Maila
WMblogg@gmail.com så ska vi berätta hur du skaffar dig Internet.

3) Läsvärdet på WM är precis så högt att det kan konkurrera ut vardagssysslor som rapportskrivningar, bokföring och inköpsplanering, men inte helgaktiviteter som grillning, knytkalas och krocket. Tja, så är det nog. Vi får rycka upp oss!