England - Sverige
Jag tror det har att göra med den inbyggda självgodheten hos engelsmän och deras sätt att raljera över allt som inte är engelskt (boven i dramat är givetvis den engelska mediakåren – gemene britt är ju oerhört vänlig). De svenskar som har fått uppleva den på nära håll, och blivit sågade av den, har bara en sak i huvudet: de får inte förlora. Och det har vi inte gjort heller på 38 år. Det kommer säkert att bli 38 till. Särskilt om åtta av elva svenskar har en mer eller mindre lyckad karriär i England.
Matchen då, hur var den? Väldigt bra, givetvis. Säga vad man vill om engelsmän, men de har ett världslag. Ett världslag som Sverige helt spelade ut i andra halvlek – när hände det senast? Anledningen till att det ändå inte blev vinst är att Sverige i första halvlek hamnade lite fel med mittfältet. Framför allt var det ytan framför Lucic och Mellberg som engelsmännen skickligt överbemannade när Rooney och Crouch föll ner, samtidigt som Lampard och Joe Cole (eller Jew Cool, som Staffan L och Malin S säger) fyllde på och utmanade.
Sen visade Lagerbäck för tredje matchen i följd prov på utomordentlig coachning. Efter paus hade Sverige lämnat diamanten på mittfältet. Ljungberg tog – åtminstone defensivt – Källströms plats, samtidigt som Kim gick ner vid sidan om Linderoth. Den farliga ytan täpptes till, Sverige vann bollen snabbt och kunde etablera tryck. Det var en fröjd att se hur Kim, genom att ha ett utgångsläge tio-tjugo meter längre ner i planen, fick mer boll, kunde styra spelet och fångade upp Englands rensningar.
Och till sist. De fasta situationerna. Båda de svenska målen kom på fasta situationer, men det kändes som om det borde varit fler än två. Kim och Linderoth utklassade världens kanske bäste frisparks-/hörnskytt (Beckham) och både de korta varianterna, där Allbäck mötte och Mellis och Larsson fyllde på i hålet bakom, och de längre, där bollen slogs mot en ensam Lucic i bortre delen av straffområdet, var livsfarliga varje gång.
Om logik hade existerat inom fotboll hade Sverige gjort 2-1 istället för England. Och hade domaren gjort bara vm:s hittills näst sämsta insats, istället för att som nu göra den sämsta (ett ämne värd ett eget inlägg – vi går inte in mer på det här), så hade Sverige fått såväl en straff som ett antal frisparkar till i bra lägen.
Nu istället till de individuella bedömningarna:
Andreas Isaksson – WM WM WM
Inte chanslös på första målet, som vissa hävdar. Han stötte ju bolluslingen i stolpen så det hade ju räckt med att stöta lite till. Däremot var han inte heller skuld till målet, som vissa andra hävdar. Hade han, som sagt bara nått en millimeter till hade han ju räddat bollen och då hade det ansetts vara en fantomräddning. I övrigt stabil, utan att sättas på jättestora prov.
--
Niclas Alexandersson – WM WM WM
Godkänd offensivt, vilket man borde kunna kräva av en mittfältare. Godkänd även defensiv, vilket givetvis är en bonus. Läste Gerrards löpning och Coles intentioner illa vid andra målet, vilket kompenserades av en Hysénbrytning i första.
Olof Mellberg – WM WM WM WM
Mycket, mycket bra i luften. Farlig framåt och stabil bakåt.
Teddy Lucic – WM WM WM WM WM
Vad krävs för högsta betyg om man är mittback? Man kan ju inte gärna kräva att de ska göra mål. Det har ju Teddy aldrig gjort. Trots det var han nära en gång och serverade Mellberg med en nednick som borde blivit mål. Nä, det borde räcka med att man helt neutraliserar ett av världens bästa anfallspar. Peter Crouch är två meter. Jag vet inte säkert hur lång Teddy är, men någonstans runt 2,50, kanske uppemot tre meter verkar rimligt. Teddy var överallt där det hände. Det verkade som om han hade sett matchen på video redan innan, för han var hela tiden ett steg före i tanken. Han tog djup när han skulle ta djup, han stötte när det skulle stötas. Han var aldrig spektakulär, utan klok och rättplacerad. Fantastiskt!
Erik Edman – WM WM WM WM
Gjorde en oerhört bra defensiv insats mot framför allt Beckham. Hela tiden stötte han upp så där lagom så att Golden Balls inte kunde slå sina patenterade crossbollar, utan att för den skull lämna utan bakom sig. Precis som Lucic var han väldigt bra på att läsa spelet.
--
Hamnade mitt i kaoset i första halvlek och fick springa mycket förgäves. Blev bättre i andra när han fick mer hjälp av Kim. Fantastiska hörnor.
--
En besvikelse. Hade svårt med bollmottagningarna, vilket man kan förstå. Han är ju trots allt Mattias Jonson. Vad som däremot var alarmerande var att han inte verkade löpa så mycket som man kan kräva av en av landslagets mest löpstarka spelare. Var det då fel att starta med Jonson istället för Wilhelmsson? Nja. Inte säkert. Chippen har ju visat att han inte riktigt orkar 90 minuter med det ambitiösa försvarsspel han ägnar sig åt, så då kanske man hellre vill ha in honom i slutet av matchen när motståndarna är trötta.
Kim Källström – WM WM
Hamnade, tillsammans med Linderoth, galet i första halvlek. I andra fick han mer boll och mer tid, men visade inte tillräckligt för att motivera en trea, trots finfina hörnor.
Fredrik Ljungberg – WM WM WM
Den gladaste svensken vid målen och den suraste när det såg mörkt ut. Ville vinna den här matchen hellre än att få sitt fina hår tillbaka.
Marcus var så bra Marcus over huvud taget kan vara. Han gjorde, förutom mål, ett enormt defensivt jobb, vilket man inte ofta ser bland anfallare. Han vann boll, täckte upp för mittfältarna när de inte han hem och kunde löpa 30 meter för att rädda en engelsk inspark till ett engelskt inkast.
Henrik Larsson – WM WM WM
Målet räddar trean. Vad har hänt med Henke? Varför löper han inte. Varför visar han inte att han vill ha bollen? Märkligt!
--
Christian Wilhelmsson – WM WM WM
Hade inte boll så mycket när han kom in, men när han hade det gjorde han rätt saker. Bra defensivt.
--
Värt att notera är att vi nu har använt 18 spelare, vilket torde vara svenskt rekord.
Okej. Låt gå för många av betygen, men en trea på Alex känns lite väl högt. Jag personligen anser att hans undannick i helt ohotat läge borde gälla som assist vid Jew Cools mål. Isak kan inte heller få en trea, eftersom han kan bättre.
För övrigt vill man väl mest tacka för en väl genomarbetad blogg som gett mycket nyttigt främst innan- men även under detta väldens bästa mästerskap.
Ser gärna ett eget inlägg om gårdagens domarinsats, för en förklaring på vad som var så dåligt. Dåliga domarinsatser syns tydligt och igår märkte jag knappt någonting, bortsett från viss Sverige-favorisering inledningsvis och sånt får motståndarna klaga på, inte vi.
Handsen skulle givetvis varit straff, men missades av det mänskliga ögat för 57:e gången i detta VM. Sverige fick ju "gratis" en farlig frispark för just en tveksam hands i första halvlek. Tycker domarna "dömt upp sig" sedan första rundan.
Jobbar inom FN i Haag och här är VM en fröjd att följa. Stan består ju i princip av folk från olika länder som tjänstgör inom FN och andra organisationer. Vi svenskar samlade tillsammans med engelsmännen för att se matchen och vid 2-1 sjöng engelsmännen för fulla halsar "Rule Brittania" och andra imperialistiska sånger (synd att vi svenskar i princip bara har Markoolios låt att sjunga till...). Men så kommer Henke och 2-2. Engelsmännen sätter "God save the Queen" i halsen och den svenska glädjen vet inga gränser. Ölet flödar och svenskarna befann sig i sjunde himlen en andra gång i detta VM. Ville bara dela med mig av hur VM kan se ut i Holland. Ikväll spelar Oranjie och stan är redan målad i orange... men jag hoppas Riquelme och grabbarna visar ikväll varför de kommer att vinna turneringen.
