WM

Efter att ännu en dag av träningsmatcher inför vm har passerat kan man nu konstatera att inget vm-lag har imponerat. Faktum är att Sveriges 0-0 mot Finland står sig utmärkt i konkurrensen av pinsamma förluster, tursamma lika-resultat och knappa segrar mot hittepålag.

Om man så ska lägga lite vikt vid resultaten i dessa träningsmatcher verkar det som om inget lag är i tillräckligt bra slag för att vinna vm. Hur blir det då?

Det har ofta på många håll – även bland WM:s läsare – framförts kritik mot Sveriges uppspel. Ett stressat Sverige verkar ofta ha en tendens att negligera mittfältet och istället bygga anfallsspelet på långa bollar i princip från mittbackar direkt till anfallare. Förr, när Sverige var som bäst mot bra motstånd och inte själva kunde föra spelet, var detta ganska naturligt. Nu däremot, när vi besitter de kvaliteter som krävs för att slå tio passningar i rad, så känns det mera onödigt. Därför var detta en av de saker som WM specialstuderade i torsdags mot Finland. Vi fann två anledningar.

1. Finlands styrspel.
Finländarna såg på ett effektivt sätt till att skära av våra yttermittfältare totalt från uppspelen och istället styra alla bollar mot mitten. Detta var särskilt tydligt i första halvlek då varken Nilsson eller Wilhelmsson fick vara särskilt delaktiga i spelet. De anfall som byggdes från kanterna i den halvleken kom istället från Alexandersson eller Edman, som då även behövde spela förbi den ”styrande” finländaren. Detta får vi vänja oss vid, och särskilt då Ljungberg spelar vänsterytter kommer våra motståndare vara mycket villiga att skära av den kanten. Lagerbäck måste på något smart sätt lösa detta.

2. Sveriges låga mittfält.
Sverige har som taktik att försvara med hela laget, och när den här taktiken fungerar är den väldigt effektiv, och det finns få lag i världen som det kan vara så svårt att göra mål på som ett väl spelande svenskt landslag. Men när hela mittfältet hjälper till bakåt ställs samtidigt höga krav på de snabba omställningarna efter att Linderoth eller försvararna erövrat bollen lågt i banan. Mot Finland gav Kim Källström mycket positiva besked, och gjorde nästan allt rätt. Vi säger dock nästan, eftersom WM såg ett ständigt återkommande problem. Kim hade en tendens att hamna väldigt lågt i banan, och när bollen låg vid Mellbergs eller Hanssons fötter samtidigt som Finland skar av våra yttermittfältare och både Linderoth och Källström låg inom ”kvadratenavstånd” hade inte våra mittbackar några alternativ förutom att slå den långa bollen rakt upp i banan till våra anfallare. Och anledningen till att bollarna gick just centralt och inte ut på kanterna var att våra anfallare låg just där samtidigt som yttrarna inte hade hunnit upp.

Framför dumburken är det lätt att skylla på mittbackarna i det här läget, men lyfts blicken några sekunder så ser man att problemet snarare ligger i övriga spelares – särskilt offensiv mittfältares – positioner. Det här är ett problem som automatiskt skapas av vårt effektiva försvarsspel och för att lösa det ställs höga krav på snabba omställningar. Särskilt mot lag som spelar med ett rakt mittfält är det vitalt att snabbt som ögat hitta ytan mellan motståndarens backlinje och motståndarens mittfält. Även här förespråkar WM ”spelare efter uppgift”, precis som i fallet med vår tredje anfallare. Diskussionen behöver inte nödvändigtvis handla om huruvida Anders eller Kim ständigt ska spela, utan bör kanske istället handla om vem av dem som passar bäst mot motståndets mittfält. Kim har en oerhörd precision i de långa bollarna och lämpar sig bra mot lag där vi vill nå löpande forwards med tidiga bollar, medan Anders älskar att ligga mellan mittfält och anfall för att sticka in korta, farliga bollar i straffområdet.

Men oavsett vem som kommer att spela i den offensiva mittfältsrollen, så är det nu väldigt viktigt att innan vm startar om elva dagar fokusera på snabba, snabba, snabba omställningar. Så fort backlinjen erövrar bollen måste Kim eller Anders genast löpa uppåt i banan och göra sig spelbar centralt längs med marken. På så sätt kan vi dessutom utnyttja att motståndarna inte hunnit samla sig än. Detta ska bli en av de saker som WM kommer att titta närmare på mot Chile.

I en sisådär 93 % av WM:s inlägg förekommer en smärre idiotförklaring av kvällstidningarna i en inskjuten bisats och det här ska inte bli något undantag. En stor del av tidningarnas rapporteringar från gårdagens finnkamp spekulerar i vem av Jonson, Allbäck, Elmander och Rosenberg (och Ljungberg, varför inte Ljungberg?) som ska ersätta eventuellt skadade eller avstängde Larsson eller Ibra i vm. Den frågeställningen är, som många av tidningarnas tidigare infallsvinklar, oinitierad och dum och har förmodligen en grund i att tidningarna är beroende av att en stor och fotbollsokunnig läsekrets ska hosta upp åtta pix och vara nöjd. WM skiter i hur många som läser våra texter eftersom vi inte tjänar pengar (om ni inte väljer att skaffa Offsideprenumerationer genom bannern högst upp till höger – gör det!) och vi har dessutom en klok och kunnig läsekrets. (Ok, det blev liiite mer än en inskjuten bisats, men vafan!)

Man behöver dock inte ha gått SvFF:s steg 4-kurs för att se att Sverige har begåvats med en enormt varierad och kompetent fauna av anfallsavbytare. Alla fyra fyller en viktig funktion, annars hade de omöjligt fått följa med i truppen till vm. De är alla användbara, men att utse en som förste vice anfallare är bara dumt. Vem som ska komma in beror helt på motståndet och vad Sverige vill få ut av anfallsspelet. Det här är en mer nyanserad bild av vad förbundskaptenerna vill med sina olika stürmer:

Marcus Allbäck
I matcher där Sverige ligger under med kvarten kvar och väljer att kanske gå ner på trebackslinje och sätta in en extra anfallare är Allbäck förstaalternativet. Han har rutinen, kylan, lugnet och kunskapen om spelet för att våga hålla i bollen, fatta korrekta beslut och avgöra i den typen av matcher. Allbäck är bra i straffområdet och behöver inte bevisa något. Han är en bra targetplayer och borde kunna ersätta Zlatan om han skulle få ont i ljumsken eller råka göra en huvudrörelse mot Carlos Gamarra.

Johan Elmander
Johan visade med sin fina landskamp igår att han är ett bra alternativ om man vill komma in med långbollar bakom motståndarnas backlinje. Passar utmärkt mot lag som likt Finland krymper ytorna på mittfältet genom att dra ner en anfallare och flytta in yttrarna och dra upp backlinjen när de är i försvar.

Mattias Jonson
WM ser inte riktigt Jonson som ett alternativ på topp, eftersom han i mångt och mycket är ett aningen blekare kopia av Elmander. Han är däremot starkare defensivt och lite starkare i kroppen och därmed ett ypperligt alternativ om man i slutskedet av en match vill få in lite löpstyrka på yttermittfältet. Mattias har gjort det med den äran flertalet gånger förut.

Fredrik Ljungberg
Trots att Fredrik har utvecklat sitt defensiva spel enormt vore det intressant att se honom som släpande forward/offensiv mittfältare i ett Arsenalliknande 4-4-1-1 om Sverige vill bevaka en ledning. I så fall: ut med den tröttaste av Larsson och Zlatan, upp med Ljungberg, in med Alexandersson. I den här rollen har Ljungberg briljerat med att styra motståndaranfall rakt in i fällan, knycka bollen, ställa om fort som attan och kontra in 2-0.

Markus Rosenberg
Markus är oerhört lik en ung Larsson i spelstilen. Han är en lika bra framspelare som avslutare, bra i djupled och klok i löpningarna. Låg, tillsammans med Kim, bakom det mesta i svensk anfallsväg mot Finland, vilket tidningarna verkar ha missat totalt (aha! bisats!). Skulle säkert ersätta Larsson med den äran om denne skulle bryta benet om man vill ha en bollskicklig allroundspelare snarare än en djupledslöpare, då Elmander är ett bättre alternativ.

Nog rutet! Trevlig helg!  

Först och främst är finnarna egentligen inte särskilt dåliga. De är rankade ungefär som vm-outsidern Ghana och har, trots svårt motstånd, varit hyfsat nära att kvalificera sig till de senaste mästerskapen.

Och så fick vi en del bra besked. Så här gick diskussionen mellan WM-skribenterna inför matchen:

WM1: Vad vill du ha för besked från matchen?
WM2: Att Kim gör en bra match.
WM1: Word…
WM2: Du då? Vad vill du se?
WM1: Jag skiter i anfallet. De är ändå inte de som ska spela i vm. Jag vill att försvaret funkar. Framför allt samarbetet Linderoth-mittback-ytterback och att rollfördelningen mellan Mellis och Petter funkar.
WM2: Jag hör dig!
WM1: Faktum är att jag hellre ser 0-0 än typ 5-4 till Sverige.
WM2: Jag vill att Mellberg ska göra första målet, för då vinner jag två och fem. Vill du ha en korv?
WM1: Nä.

Vad hände? Kim gör sin bästa landskamp på år och dar och de båda ovan nämnda försvarssamarbetena funkade finfint. Förutom att en del av oss missade två och fem, så gick vi från blåshålet Ullevi med nöjda leenden på läpparna (tills WM1 insåg att hans cykel blivit stulen). Och så har folk mage att busvissla och kalla matchen för fiasko! Göta-Petter...

Alvbåge – WM WM
Fick inte göra någon räddning, men borde han inte agerat på någon sätt vid Pasanens fina frispark i ribban?

---

Alexandersson – WM WM WM
Andra halvlek, då han spelade fint som högermittfältare räddar upp det här till en svag trea. Blev lurad ett antal gånger av Joonas Kolkka i första halvlek, men följde upp klokt i offensiven.

Mellberg – WM WM WM WM
Riktigt, riktigt bra. När Mellberg spelar så här fint har han få övermän i världen. Problemet är att det var ett tag sen han gjorde det. Fördelade bollar fint. Tog djup när Hansson stötte. Brytningssäker. Bra, Mellis!

Hansson – WM WM WM
Gladde också. Sååå mycket bättre än mot Irland. Och nu, till skillnad från då, fungerade samarbetet med Mellberg prickfritt.

Edman – WM WM WM
Var mycket osynlig i första, men följde med upp fint i andra halvlek. Samarbetet med Hansson funkade bra. Det syntes att matchtempo saknades och trean är svag.

---

Linderoth – WM WM WM WM
Tobias förmåga att läsa anfallarnas intentioner innan de har kommit på dem själva är underbart att skåda. Helt plötsligt bara står han där när Edman har gått bort sig och fixar skivan. Han blir bara bättre och bättre!

---

Nilsson – WM WM
Som back i andra halvlek var han prickfri, men Finland hade å andra sidan inte ett anfall på deras vänsterkant efter paus. Vågade inte ta sig för någonting som mittfältare i första, utan väntade på att Alex skulle komma till undsättning. Är inget mittfältsalternativ.

Källström – WM WM WM WM
I en match där båda lagen ofta släppte kanterna och täppte till centralt kom nästan alla uppspel längs marken att gå genom Källis. Och som han löste det! Hårt bevakad och på små ytor lyckades han slå den ena öppnande smörpassningen efter den andra. Ett givet förstahandsval på den här positionen.

Wilhelmsson –WM WM WM
Ett stiligt genombrott och några fina passningar i andra halvlek räddar trean. Hamnade ofta för centralt och var för dålig på att hitta nya ytor med löpningar. Är en av ett gäng jämngoda kandidater för högeryttermittfältet. Den här matchen stärkte inte hans aktier.

---

Rosenberg – WM WM WM
Var bra med så länge bollen hölls på marken. Gjorde ett oerhört stiligt lobbmål efter avblåsning när Elmander hade legat i vägen för Jääskeleinen (eller vad han nu heter).

Elmander – WM WM WM
Fick 90 minuter och växte fint in i matchen. Löpte mycket och bra och skapade själv sina chanser. Dessa missade han på löpande band. Kanske berodde detta på en viss dos nervositet tillsammans med lite bristande självförtoende?

 ---

Shaaban – WM WM WM
Fick ingripa en gång, då han plockade ner ett inlägg. Vi är schyssta och ger en trea till debutanten. Nu är han förlorad för Egypten!

Andersson – WM WM
Sveriges viktigaste avbytare (?) gjorde ingen glad idag. Vid två tillfällen tappade han boll i uppspelsfasen när han som minst får tappa boll. Han gjorde exakt samma sak vid 3-0-målet mot Irland. Varför spelar han inte enklare? För att folk är elaka och säger att han bara spelar i sidled? Sluta upp med det! Sidled är bättre än kontring! Är inte alls lika bra i samspelet med backarna som Linderoth. Hade det inte varit för att Daniel vann en hel del boll hade den svaga tvåan varit en etta.
 
Allbäck – WM WM WM WM
Gjorde allt rätt efter att han kom in i 69:e minuten. Friställde Wilhelmsson med ett väggspel och hade en farlig nick från typ 50 meter. Den gamle kan fan än!

Till sist:
Inför vm 1990 genrepade Sverige också mot Finland. Resultatet då var 6-0 till di gule. Tolka det som ni vill!

Linderoth (D Andersson 82’)

A Svensson (Alexandersson 69’ – uppflyttad fr hb) – Källström (A Svensson 69’ – inflyttad fr hm) – Wilhelmsson

Elmander (Rosenberg 45’) – Allbäck

För den dumme läsaren vill vi förtydliga den där back/mittfälts-rockaden som kommer att utföras i 69:e minuten. Det är Nilsson som kommer in och Källström som utgår, samtidigt som Alexandersson tar ett steg upp och A Svensson ett steg in. Detta därför att Lagerbäck vill testa en mer defensiv högerkant med Alexandersson/Nilsson som kanske kommer att användas mot lag med offensiv vänsterkant, i.e. England och samtidigt vill ge A Svensson speltid på sin "vanliga" plats, där han mycket väl kan komma att spela i vm.

Och det där med den "dumme" läsaren var givetvis ett skämt. Vi vet att ni är smarta allihop!

I en allt mer föränderlig värld strävar WM efter att uppnå kontinuitet. Våra vanor trogna kommer vi därför att spekulera fram en startelva, med tänkbara byten, och presentera den som om den vore dagsens sanning. Alltså: så här kommer Sverige ställa upp mot Finland i matchen på torsdag:

Isaksson

Alexandersson (Nilsson 69’) – Mellberg – Hansson (K Svensson 74’) – Edman

Linderoth (D Andersson 82’)

Wilhelmsson (Alexandersson 69’ – uppflyttad fr hb) – Källström – A Svensson

Zlatan (Rosenberg 45’) – Allbäck (69’ Elmander)

Så är det! Dagsens sanning!

  

Dels kommer tre veckor av landskampsläger, inkluderande två officiella landskamper (och sannolikt några inofficiella diton) att ge oss oerhört mycket klarare bilder av vem av Alexandersson (som spelar yttermittfältare i IFK), Stenman (som spelar vänsterback/-ytter i Leverkusen) och Nilsson (som förvisso spelar högerback i Grekland, men har varit skadad jättelänge och som folk bara har sett i CL-sammanhang, där han dessutom oftast har spelat på mittfältet) som är den bäste högerbacken i svenska landslaget. Skillnaden i kontext är enorm och betydelsen av sammanhang kan inte nog understrykas. Även om Alex dominerar i Allsvenskan och ligger bakom det mesta i Blåvitts offensivspel säger det inte särskilt mycket om hur han samspelar med Mellberg, Linderoth, Svensson och de andra i Blågult.

Dels är det oerhört osannolikt och dessutom oönskat att Sverige skulle ha samma startelva samtliga tre-sju vm-matcher. I matchen mot T&T kommer sannolikt öriket att backa hem djupt och krympa ytorna med 9 man och en ensam Stern John på topp. Sverige kommer då att behöva spela brett och då förespråkar WM en startuppställning med Alexanderssons fina inlägg från sin offensiva högerbacksplats, Chippens irrationella spel med utgångspunkt långt ut på höger yttermittfält kan lösa upp eventuella dödlägen och Svensson kan kanske vara ett bättre alternativ än Källström eftersom han ofta är bättre på små ytor (de andra åtta platserna känns självklara och behandlas inte här).

I matchen mot England, å andra sidan, som sannolikt kommer att spela 4-5-1 med J Cole, Lampard, Gerrard och i viss mån Beckham som offensiva mittfältare, kommer Sverige att främst få koncentrera sig på att täppa till ytan Lagerbäck kallar ”Hålet”, dvs triangeln mellan ytterback, yttermittfältare och Linderoth. I matcher mot defensivt lagda motståndare klarar Linderoth oftast det själv, men i Englandsmatchen kommer han sannolikt att behöva assistans av Alexandersson på mittfältet. Då bör den formstarkaste av Nilsson eller Stenman spela högerback. Åtminstone under den första halvleken.

Den tredje anledningen är att det är förbundskaptenerna som tar ut laget. Inte WM.

Kära förbundskaptener!

WM förstår om ni lider helvetets alla kval inför vilka ni ska satsa på i sommar. Som de goda och ansvartagande undersåtar vi är ska vi på WM försöka framställa en liten jämförelse mellan två ytterbacksalternativ, för att om möjligt underlätta ert beslut. Spelarna det handlar om är Fredrik Stenman och Alexander Östlund.

                    Stenman vs. Östlund                         


Klubblag:
Fredrik spelar i ett topplag i Bundesliga tillsammans med stjärnspelare som Juan, Roque Jr, Jens Nowotny, Ramelow, Schneider, Berbatov och Voronin. Alexander spelar i ett bottenlag i The Championship med spelare som eeeh… tja… jag vet faktiskt inte.

Form:
Fredrik har en stigande form och har de senaste tio matcherna ett betygsnitt på 3 hos den utomordentliga tidningen Kicker. Det är jämförbart med de allra bästa i ligan. Sett över hela säsongen (inkluderat de något darrigare första matcherna) har han fortfarande ett snitt som är bättre än de för t ex Schweinsteiger, Tomassen, Makaay och Podolski. Alexander har det senaste året gått från ordinarie i Feyenoord till icke-ordinarie, därefter från ordinarie i Southampton till icke-ordinarie.

Inlägg:
Fredriks och Alexanders högerinlägg är klart jämförbara. Fast Fredrik är vänsterfotad.

Försvarsspel:
Stenman spelar klokt efter sin egen förmåga. Östlund spelar oklokt över sin egen förmåga.

Inställning:
Stenman har en utomordentlig inställning. Östlund har världens bästa inställning.

Framtid:
Fredrik är 22 år. Alexander är 27 år.

Fotbolls-vm ska bli en folkfest! Vi förväntar oss vart fjärde år att få se den ena matchen mer fartfylld och spektakulär än den andra. Vi förväntar oss tekniska underverk, stenhårda skott och skruvade frisparkar. Vi förväntar oss storlag som tar sina länder riktigt långt och skrällag som tar hela världen med häpnad. Och just kombinationen världens bästa spelare och hungriga lag från små, exotiska länder gör att dessa förväntningar oftast infrias.

Tyvärr finns det krafter som motverkar detta. Jag talar om spelförstörande krafter som får sin näring från luckor i regelverket – eller kanske snarare från de tolkningar av regelverket som görs av domare som saknar klara direktiv eller regler som fyller sitt syfte. FIFA har makten att förändra detta, och om de hade lite, lite, lite mage och bollar skulle de redan till detta slutspel prova lite nya grepp. Förändra här. Vara strängare där. Premiera roligt spel hit och bestraffa tråkigt spel dit. Och på så sätt, i sann Joga Bonito-anda, göra spelet vackert igen.

Det har blivit dags för en ny lista. En lista över regler som bör färändras för att göra fotbollen i allmänhet, och fotbolls-vm i synnerhet, till ett än mer fröjdefullt spel.

I en perfekt värld skulle inte bara Lagrell och Lagerbäck vara trogna läsare av WM, utan även Blatter och Johansson, och dessa herrar skulle begrunda följande fem förslag redan i veckan:

1. Spelare som inte reser sig – två minuters utvisning
Vi är vansinnigt trötta på att se spelare vrida sig varv efter varv i plågor, som hade de fått båda knäskålarna avsparkade eller vore gräset glödande kol – gärna i slutminuterna när det egna laget leder, eller när laget har behov av att backa hem och samla sig – för att i nästa sekund vara uppe och springa som om ingenting hänt. Det finns inga människor som kan vara så nere för räkning för att sedan återhämta sig så snabbt – undantaget Rocky Balboa – och har man så ont att man inte genast kan resa sig så måste man rimligtvis ut för behandling. Idag måste en spelare lämna planen när båren kommer in, och just därför blir de flesta friska lagom till dess att domaren tecknar för bår. WM föreslår därför att varje spelare som inte kan resa sig på ”normal” tid får umgås med fjärdedomaren under avslappnade former i två minuter. WM garanterar att samtliga fotbollsspelare över en natt helt plötsligt skulle få läkkött som stålmannen – eller i alla fall som dig och mig.

2. Mur som fuskar – gult kort till samtliga i muren
WM vill inte se Beckham, Riquelme eller Ronaldinho behöva slå ytterligare en perfekt slagen frispark rakt i en mur som har krympt avståndet till typ fem meter. Dessa frisparksartister har rätt att få det avstånd som domaren stegar upp. Ge domarna direktiv att visa för muren var den ska stå, låta frisparken slås, och sedan varna samtliga spelare som steppar fram för tidigt - låt dessutom frisparken slås om. WM lovar att det inte skulle krävas många sådana domslut innan detta mygel definitivt skulle upphöra.

3. Straff endast vid målchans
Straffregeln bör göras om från grunden. Otaliga är de matcher som avgjorts efter en korrekt dömd straff efter en situation nere i straffområdets ena kortlinjehörn, eller efter att en felvänd spelare med ett samlat motståndarförsvar bakom sig blivit knuffad i ryggen. Många och långa är de fredags- och lördagsnätter då WM-redaktionen har diskuterat dagens straffregel, som dessutom vissa lag har lärt sig att konstant utnyttja. Vi förespråkar straff endast vid målchans. Övriga situationer bör generera frispark – inne i straffområdet. Detta skulle göra fotbollen rättvisare, och vi skulle dessutom slippa forwards som medvetet söker straff istället för att gå på mål. Testa i Tyskland! Det kommer att bli bättre!

4. 0-0 = noll poäng
Detta är, tillsammans med förslaget om straffregeln, det mest kontroversiella förslaget. Men FIFA är en organisation som i vissa avseenden är mer konservativ än de värsta falangerna av mormonkyrkan, och de skulle bara må bra av att skakas lite lätt i grundvalarna. Publiken vill se mål när de går på fotboll, och glad anfallsfotboll. Särskilt under vm, då personer som normalt inte ser på fotboll ändå bänkas framför tv-apparaterna. Personer som inte ser tjusningen i en taktiskt väl genomförd 0-0-match, och som inte alls uppskattar när ett bottenlag lyckas kriga sig till 0-0 mot Brasilien. Ett vm-slutspel är därför ett perfekt tillfälle att testa denna nya regel, som skulle tvinga alla lag att under minst en liten del av varje match satsa framåt och som dessutom skulle ge försvaret mer utmaning. Aldrig mer skulle vi behöva se matcher som Sverige - Turkiet 2000.

5. …och till sist, klargör vad som gäller vid hands!
Till sist den punkt som borde vara lättast att åtgärda. Klargör en gång för alla vad som gäller när en spelare tar med handen. Som det är idag blåses det ibland för frispark och straff i situationer som i andra fall enbart genererar protester från upprörda spelare. Vad gäller egentligen? Om handen söker bollen? Om handen/armen hindrar en målchans? Om armen inte hänger längs med kroppen? Här finns det redan idag klara regler, men olika domare verkar tolka reglerna på olika sätt, och det enskilt vanligaste samtalsämnet i tv-studior efter matcher är just handssituationer. Glenn, Ola, Thomas, Magnus – alla har de olika tolkningar. Förklara för oss, FIFA.

FIFA har tidigare visat sig beredda att förändra till spelets fördel. För några år sedan skärptes åtgärderna mot tröjdragningar. Och när målvakten inte längre fick plocka upp bollen med händerna efter bakåtpass var det många som protesterade. Plocka fram lite kurage och förändra redan idag, så ska WM aldrig mer klaga på FIFA, det lovar vi. Inte ens om ni snor även de sista få vm-biljetterna som gått till allmänheten.