WM

När Sveriges träningslandskamper inför vm spikades fick Lars Lagerbäck kritik av WM för att de lag vi möter inte tillräckligt liknar de lag vi kommer att spela mot i grupp B i vm. I allmänhet handlade kritiken om att landslagsledningen verkade dra alla sydamerikanska lag över en kam, och jämställa ett tekniskt 3-5-2-Chile med ett fysiskt 4-4-2-Paraguay bara för att de kommer från samma kontinent. WM tycker att det finns mer lämpade Paraguayalternativ att möta, och att de inte nödvändigtvis behöver komma från Sydamerika.

Nu har det dock ljusnat lite vad gäller hur bra lagen passar att möta oss. Dock inte vad gäller Chile. Men Finland. För Finland spelar ett 4-5-1- eller snarare 4-4-1-1-spel med Litmanen i en släpande position någonstans mellan anfall och mittfält, med både avslutarens och framspelarens uppgifter.

Och det är just detta som mr Eriksson förmodligen kommer att göra med England, om inte Wayne Rooney blir spelklar i tid. För varför åker han annars till Tyskland med bara tre forwards, varav en är superung och saknar erfarenhet från spel i högsta ligan? Visst, Owen - Crouch skulle kunna spela ihop i ett tvåmannaanfall, men det blir ett helt annat spel än tillsammans med Rooney eftersom de båda är totalt olika spelartyper, och hade Svennis haft de här tankarna skulle han nog inte nöja sig med Walcott som enda anfallsalternativ, och i alla fall ha med en Defoe istället för en av de nio (!) mittfältarna som nu är med i truppen.

Svennis plan B kommer nog snarare att vara att låta Owen - eller Crouch, om Owen går sönder igen - spela ensam på topp, med en offensiv Steven Gerrard eller Joe Cole bakom sig. Sven-Göran har dessutom proklamerat att även Frank Lampard kan få en offensivare roll i vm, vilket också det tyder på att han kommer att använda sig av tre innermittfältare med Michael Carrick eller Owen Hargreaves som defensiv köttare. En yttermittfältsplats är givetvis vikt åt kapten Beckham, men som alternativ på andra kanten har han, förutom nämnde Cole också de snabba Stewart Downing och Aaron Lennon, vilka skulle passa utmärkt som offensiva yttrar just i ett 4-5-1-spel. Väldigt mycket tyder allså, förutsatt att Rooney inte är tillbaka, på att England kommer att ställa upp med en ensam anfallare med tre innermittfältare bakom sig, varav en, alternativt två, mycket offensiva och en mycket defensiv, samt med två frekvent attackerande yttermittfältare.

Just nu passar därför Finland Sverige som hand i handsken! Att Ljungberg och Larsson inte kommer att delta är givetvis beklagligt och tråkigt, men av mindre betydelse, för Finlandsmatchen kommer, i WM:s ögon, mest att handla om försvarsspel. Hur klarar Sverige att försvara sig mot de anfall som England kan komma att använda sig av gång på gång? Lucics frånvaro är värre, men även den intressant, då den kan ge en fingervisning om vem som har Lagerbäcks förtroende som förstereserv till mittbacksplatsen.

Det finns ytterligare en intressant sak att fokusera på beträffande England. Om England spelar 4-5-1 eller 4-4-1-1 (vilket bara är siffror och kan betyda precis samma sak) så kommer de att anfalla totalt olika på höger- och vänsterflanken. Vår (Sveriges alltså) högra sida måste kunna försvara sig mot en vindsnabb ytter, som kommer att löpa långt ner i planen och transportera mycket boll själv. Vår högerback i den här matchen, som vi ännu inte vet vem det blir, bör därför vara av den följsamma typen. Vårt vänsterförsvar däremot (både back och ytter), måste ligga tätt på David Beckham för att förhindra tidiga, precisa och inåtskruvade inlägg. Detta kommer givetvis vara sant även om England spelar sitt traditionsenliga 4-4-2! Så okej, Ljungberg borde kanske varit med ändå, men mår nog bäst av lite vila.