WM hyllar 4: Niclas Alexandersson

Namn: Niclas Alexandersson
Ålder: 34 år
Klubb: IFK Göteborg
Position: Yttermittfältare (Alexrollen)

38043-36

Det här är det fjärde inlägget i WM:s artikelserie ”WM hyllar…”. Efter Bengt Andersson, Daniel Andersson och Christoffer Andersson följer nu, fullständigt logiskt, Alex Andersson!
 
WM har hittills ägnat spaltmeter åt den så kallade Linderothrollen, som vi har hävdat vara den kanske viktigaste kuggen i det svenska landslagets försvarsspel. Det finns dock en spelarspecifik roll till på det svenska mittfältet; Linderothrollens okända kusin från landet – Alexrollen!
 
Som vi tidigare har beskrivit så är Linderothrollen som allra mest betydelsefull i matcher mot sämre motstånd, matcher då Sverige förväntas föra spelet. Många är de som framfört kritik mot förbundskaptenerna när de, exempelvis till kvalmatcher hemma mot Malta, Azerbajdzjan (blev det rätt?) och Armenien ställer upp med försvarsstarke Tobias Linderoth istället för t ex den fotbollsmässigt sexigare Kim (kanske är Kim även sexigare rent kroppsligt – det är inte WM-redaktionen män att avgöra). Det är i sådana matcher Sverige hamnar högt upp med de tre övriga mittfältarna och de två ytterbackarna relativt motståndets mittfält. Hade inte Linderoth funnits där som en sista utpost före de förhållandevis långsamma mittbackarna hade Sverige varit enormt utsatta för snabba spelvändningar.
 
I matcher mot starkare motstånd kan man historiskt se att Sverige även garderar med en ytterligare defensiv stark mittfältare – i den av WM nyss döpta Alexrollen. Bra lag har en helt annan förmåga att attackera mot Sverige med mer folk. Ofta följer mer eller mindre hela mittfältet upp och kompletteras med vindsnabba ytterbackar. Det innebär att motståndarlaget kan anfalla med en mycket större bredd än vad till exempel T&T kommer att förmå göra den 10:e juni. Som vi, dessvärre, märkte i matchen på Lansdowne Road mot Republiken Irland räckte inte endast en defensivt stark kraft på mittfältet för att kunna erövra bollen och trycka upp spelet. Gång på gång hamnade Johan Elmander fel i defensivspelet och Damien Duff kunde med lätthet komma i fart och runda stackars Östlund, som hade en oerhört otacksam uppgift.
 
Även om de båda i grunden är defensiva mittfältsroller skiljer sig Alexrollen från Linderothrollen på en viktig punkt. Linderoth får aldrig, aldrig befinna sig i en position där han befinner sig bakom en bollförande motståndarmittfältare. Han ska alltid ligga som ett skyddsnät mellan de båda lagens mittfält och den svenska backlinjen för att dra ner tempot på motståndarlagets kontringar. Alexrollen är inte alls så strikt (det har ju till och med hänt sig så att Niclas Alexandersson har tofflat in ett och annat mål – till skillnad från Linderoth). Istället är det upp till Alexandersson själv att bedöma från ett anfall till ett annat hur högt upp han kan följa med och då räkna in faktorer som var motståndarlagets mittfältare ligger, hur snabbt de väljer/förmår att ställa om, hur högt upp de svenska ytterbackarna går och vilket behov det finns för honom i anfallet.
 
Alexrollen är alltså enormt ansvarskrävande och ställer stora krav på egen initiativförmåga, rutin och matchanalytiska kvaliteter utöver det faktum att innehavaren måste vara en skicklig fotbollsspelare som kan bidra till det svenska spelet. I skivande stund – den 16:e april 2006 – finns, med ett giltigt svenskt pass, endast en man som uppfyller dessa krav. Han föddes på Halmstad BB för snart 35 år sedan, debuterade i den gulblå tröjan för 13 år sedan (mot Österrike), blev för elva år sedan vald till årets mittfältare och heter Niclas Alexandersson. Han är, enligt många honom mer närstående personer, den person i det svenska landslaget som skulle röna störst framgång som tränare efter spelarkarriären. Han går sällan – eller aldrig – bort sig  på planen. Hans matchanalyser i halvtidintervjuer överglänser alltid med marginal de som studiosoffan lyckas prestera, oavsett om han bär en blågul eller en blåvit tröja på sig. Dessutom har han lyckats i särklass bäst av alla så kallade ”hemvändare” de senaste åren med att dominera i sin klubb och är nu, enligt många, Allsvenskans bäste spelare.
 
I WM:s tycke är Niclas en lika viktig kugge i det svenska vm-laget 2006 som hans föregångare i Alexrollen Klas Ingesson var i vm-laget 1994. Därför är vi övertygade om att Alex medverkan är oerhört viktig för en svensk framgång i sommar. Dessbättre har vi den här gången en stark känsla av att Lagerbäck håller med…

WM hyllar 3: Christoffer Andersson

Namn: Christoffer Andersson
Ålder: 27 år
Klubb: Lillestrøm SK (Hannover 96 efter vm)
Position: Ytterback


Christoffer Andersson


Efter en Andersson och en Andersson är det dags för en…Andersson! Efter Bengt och Daniel är det Christoffers tur att bli hyllad!

Ingen av WM:s båda upphovsmän heter Andersson, och det är inte heller så att någon av oss har någon form av hang up på Sveriges näst vanligaste efternamn, utan vi försöker vara lika namn- som klubbneutrala i våra analyser. Fast, å andra sidan, det skulle vara väldigt kul om Lagerbäck även plockade med Anders Andersson till Tyskland, enbart för att kunna ställa upp med bänken A, B, C och D Andersson…

Christoffer Andersson bör åka med till vm! Han bör till och med, till skillnad från de två förra Andersson, vara ett alternativ för startelvan. Varför?

WM har tagit upp ämnet förut: vi behöver en ny högerback. Punkt. Så är det. Den vi har nu är en säkerhetsrisk, vilket både motståndarna och medspelarna vet om. Motståndarna kommer att utnyttja det och medspelarna kommer att bli hämmade av det. Ämnet förklaras närmare i
det här inlägget. Vår nye högerback behöver inte nödvändigtvis vara en bättre högerback än nuvarande innehavare av positionen Östlund, det behöver helt enkelt bara vara någon annan. Vem som helst, bara någon som inte finns tjuvrusandes eller slåendes misslyckade inlägg på tjugo dvd:er hemma hos Mr Eriksson, Mr Beenhakker eller Mr Ruíz. För vi kan vara helt säkra på att samtliga motståndare i vm kommer att se, grundat eller ogrundat, vår högerkant som vår svaga länk och ständigt anfalla på den, och då spelar det förmodligen ingen som helst roll ens om Östlund går in med en lika heroisk inställning som han gjorde mot Hollands Arjen Robben, för uppgiften kommer ändå att bli honom övermäktig. Alltså måste vi göra något!

Anledningen till att högerbacken är vår svagaste länk – kolla in WM:s teori om högerparadoxen.

Om det ska bli Teddy Lucic som får ta ett kliv ut på kanten igen (och lämna plats för Majstorovic i mitten), om det ska bli Mikael Nilsson, om Salle bara ska raka av skägget så att ingen känner igen honom eller om det ska bli någon annan har inte WM kunnat bestämma sig för än, trots många långa och sena diskussioner i ämnet. Vad vi dock anser är att Christoffer Andersson är en minst lika het kandidat som samtliga ovan nämnda. Vem det till slut blir bör de närmaste två månaderna och dagsformen i Tyskland avgöra.

Christoffer Andersson har, ända sedan han debuterade i blågult, imponerat på WM. Han känns oftast lugn och följsam i defensiven, samtidigt som vi med Andersson/Edman som ytterbackar har två som kan bygga upp anfall och slå bra inlägg, och vårt uppbyggnadsspel kommer på så sätt att bli hälften så förutsägbart. För Andersson slår, till skillnad från vår gamle Hammarbyforward, bra inlägg. I Lillestrøm slår han till och med ofta offensiva frisparkar som inte sällan resulterar i mål, antingen direkt eller via någons skalle – fråga Petter Wastå i Kalmar eller Pa Dembo Tourray i Djurgården.

Och det är inte bara WM som Christoffer Andersson har imponerat på – efter sommaren byter han upp sig till Bundesliga och Hannover 96.

Alltså: Christoffer, börja redan nu fundera på hur du skulle tackla en (eller två) engelska Cole.

Till sist kan vi bara inte låta bli att undra, vad är det egentligen med duktiga Helsingborgsspelare och deras frisyrer i början av karriären?

WM hyllar 2: Daniel Andersson

Namn: Daniel Andersson
Ålder: 28 år
Klubb: Malmö FF
Position: Linderothrollen


38043-29

Daniel Andersson är förmodligen inte en av Sveriges 23 bästa fotbollsspelare. Än mindre sannolikt är han en av landets åtta bästa mittfältare. Han är inget namn för framtiden. Ändå tycker WM att Daniel Andersson borde få följa med till sommarens vm-äventyr. Nu ska vi förklara varför.

Först vill vi bara deklarera att trots att WM-redaktionen mer än gärna tar sin sommaröl på Möllan eller sin vårpromenad i Västra Hamnen så har vi inga emotionella skäl eller ljusblåa känslobaserade bevekelsegrunder för att vilja ha med Daniel Andersson till landslaget. WM är nu, som alltid, jäkligt klubboberoende och objektiva.

Förhoppningsvis kommer inte Daniel Andersson att spela så mycket som en minut i vm, men om Sverige ska gå långt är det nog oundvikligt. Balansrollen på Sveriges mittfält, även kallad Linderothrollen, är på många sätt specifik för det svenska landslaget och är tämligen olik andra balansroller på andra mittfält. Till skillnad från, till exempel, Claude Makeleles roll i Frankrike och Chelsea, Andrea Pirlos roll i Italien och Milan eller Thomas Gravesens roll i Danmark och Real Madrid, innebär Linderothrollen inga som helst offensiva uppgifter. Linderoth är egentligen mer en försvarsspelare än en mittfältsspelare och är betydligt viktigare i defensivarbetet än, till exempel, ytterbackarna. I den svenska balansrollen är den huvudsakliga uppgiften att eliminera möjligheterna för motståndarlaget att göra snabba spelomställningar genom att skära av snabba passningsalternativ från mittfältet till anfallarna, så att Sveriges tre andra mittfältare och två ytterbackar hinner hem till sina försvarspositioner. Dessutom ska Linderoth täcka upp den farliga ytan mellan Sveriges backlinje och mittfält vid längre anfall. För att kunna lyckas med detta måste personen i Linderothrollen alltid, alltid, alltid vara på rätt sida om motståndarlagets mest offensive mittfältare oavsett vilka offensiva möjligheter som ges denne spelare. Dessvärre innebär det här arbetet att man drar på sig en farlig massa gula kort och Tobias Linderoth brukar ju inte lägga några fingrar emellan i närkampsspelet, vilket visas i att han år efter år i såväl Stabaek som Everton och FCK ligger i topp i varningsligan. Som sagt, ska Sverige kunna gå långt så kommer det sannolikt behövas en fullgod ersättare.

För att klara det här enormt viktiga arbetet behöver man inte vara en virtuos med bollen eller en briljant passningsspelare. Man behöver bara ha en stor portion spelförstående, ett enormt hjärta, bollvinnaregenskaper, mycket rutin och en förmåga att pristigelöst spela för lagets bästa och konsekvent motstå frestelsen att ge sig ut på offensiva eskapader. Allt det här har Daniel Andersson. Mer ”publika” alternativ som Kim Källström, Pontus Farnerud och Marcus Lantz har det sannolikt inte i samma utsträckning. Dessutom lockas WM av tanken att det finns en spelare i den svenska 23-mannatruppen som vet (och har vetat i många månader) att han bara kommer att få spela om Tobias Linderoth blir skadad eller varnad. Daniel Andersson skulle kunna få beskedet redan idag och i lugn och ro kunna lära sig Linderothsrollens alla svårigheter. Han kan sedan gå in en åttondelsfinal mot Tyskland på Allianz Arena och veta att även om han gör sju mål så kommer han inte spela kvartsfinalen. Han kan bara helt kravlöst gå in och göra det jobb han har laddat för i tre månader. Daniel Andersson, och endast Daniel Andersson, skulle kunna gå in och ta bort Michael Ballack från möjligheten att slå avgörande passningar framåt eller skjuta själv.

Således, Tobias Linderoth är perfekt i Linderothrollen, men kommer sannolikt att bli avstängd någon match om Sverige ska gå långt. Daniel Andersson är den ende som skulle kunna gå in och göra ett likadant jobb i dagsläget. Därför ska han med till vm. Dessutom, vem ska annars gå emellan när Ljungberg och Mellis råkar i luven på varandra.

38043-30

Om han inte får spela, kan han ju alltid vara säkerhetsvakt under matcherna...


38043-27

...eller under träningarna.

WM hyllar 1: Bengt Andersson

Namn: Bengt Andersson
Ålder: 39 år (!)
Klubb: IFK Göteborg
Position: Målvakt


Bengan



Bengt Andersson bör åka med till Tyskland i sommar! Och han bör vara andremålvakt!

Allsvenskans bäste målvakt kan bli IFK Göteborgs viktigaste spelare i år! Förra säsongen släppte Blåvitt in 22 mål på 26 matcher i Allsvenskan, och bara Kalmar var bättre med 21. Detta gjorde man med hjälp av en förvisso otroligt bra , men samtidigt en väldigt ung och orutinerad backlinje. Rutinen kom istället från mittfältet, och - framförallt - från Bengt Andersson. IFK:s målvakt kändes altid lugn och säker, vilket smittade av sig på försvarsspelarna. Och trots att han fyller 40 i år så presterar han fortfarande riktigt svettiga räddningar.

Varför anser WM att Bengan ska med till vm? Jo, det är enkelt. Sverige har idag en riktig världsmålvakt - Andreas Isaksson (vi var förvisso för några år sedan på väg att få en till i Rami Shaaban, men det satte en skada stopp för). Våra alternativ Eddie Gustafsson och John Alvbåge - som inte lyckades peta Bengt Andersson i IFK Göteborg förra året - är givetvis bra målvakter, men vm-klass det håller de inte. Så enkelt är det. Därför är det bättre att satsa på rutin om Isaksson skulle gå sönder. Detta hävdade WM redan i
ett av våra allra första inlägg. Dessutom är Bengt Andersson en bättre målvakt än båda ovan nämnda alternativ.

Lars-Rolands eventuella argument om att andre- och tredjemålvakterna ska med för att se och lära håller inte. I alla fall inte för båda två. Det skiljer bara ett år mellan Isaksson och Alvbåge, och Eddie Gustafsson är fyra år äldre än Andreas Isaksson. Ingen av dem kommer att vara aktuell som förstemålvakt på ett bra tag. Kanske aldrig. Däremot är det fullt logiskt att en (snart) 40-årig målvakt inte åker med som bänknötare til kvalmatcher på Malta och Island.

Bengt Andersson har haft otur när det gäller landslaget. De år då han var aktuell kvalificerade sig inte Sverige till slutspelen. I kvalet till vm 1998 petade han, som vissa kanske minns, Ravelli som förstemålvakt och skulle kunna ha stått mellan stolparna i Frankrike, om Sverige bara tagit sig dit.

Visst kommer det att vara taskigt att tvinga Alvbåge eller Gustafsson att stanna hemma, men inte taskigare än det har varit att peta Johan Elmander de tre senaste slutspelen, och defnitivt mindre kontroversiellt än att peta viken som av de forwards som är tveksamma i dagsläget.

Och viktigast av allt: Till ett vm måste helt enkelt de bästa spelarna åka! Oavsett om de är aktuella för framtiden eller inte. Lars-Roland kan aldrig med trovärdighet hävda att Marcus Allbäck ska med som rutinerad truppbreddare trots att han förmodligen sett sina bästa dagar, men inte Bengt Andersson. Om det kommer att bli så vet vi inte, men om, så skulle det vara kul att höra argumenten.
 
WM föreslår trion (i den ordning de bör vara aktuella för spel) Isaksson-Andersson-Alvbåge!

WM delar ut vita och svarta kameler

WM kommer, med start imorgon, att påbörja en artikelserie. Vi kommer att i en serie miniartiklar hylla några fotbollsspelare vars namn vi tycker bör finnas med på Lars-Rolands slutgiltiga trupplista när denna spikas i vår.

Vi kommer inte att hylla Fredrik Ljungberg. Vi kommer inte att hylla Henrik Larsson. Vi kommer inte att hylla Olof Mellberg. Eller Zlatan. Eller Linderoth. Eller Isaksson. Namn som dessa (och många fler) är redan självklara. De behöver inga hyllningar.

Här kan vi faktiskt inte låta bli att dela ut en liten känga till våra kollegor på de stora tidningarna och TV-kanalerna i Sverige. För samtidigt som media sedan några år tillbaka, med den lilla rosa i spetsen, plöjer ner oerhört mycket mer pengar i sina sportredaktioner än förr, och samtidigt som det skrivs väldigt mycket mer om sport – i synnerhet om fotboll - än vad det gjordes på tiden då ”det spelades bättre boll”, så rapporteras det om allt ointressantare saker. Det anses ofta viktigare att skriva om kontrakt, pengar, skandaler, bilar, flickvänner, modelljobb och så vidare – än om själva sporten fotboll… Likaså tycks det vara så att det är bättre att hjärntvätta oss med hundratjugo reportage om Zlatan, Henke eller Ljungberg, än ett enda om, säg, Niclas Alexandersson eller Marcus Allbäck. Vi vet ständigt var Ljungberg har ont för tillfället, men till och med vissa av de största sportredaktionerna i landet verkade ha missat att Mikael Nilsson gick skadad en längre tid.

Ett exempel:

Inför matchen mot Kroatien i vm-kvalet blev Zlatan brutalt nedsparkad i Juventus, och det var oklart om han skulle kunna medverka i den viktiga matchen. Detta rapporterade givetvis alla om – vilket var helt rätt. Men! Därefter följde spaltmeter om ett upphaussat, påstått krig mellan Lagerbäck och läkare Agricola, om hur bra Zlatan var och om hur dåliga Sverige var utan Zlatan. I relation till hur mycket som skrevs om dessa saker, skrevs det skrattretande lite om hur Sverige skulle kunna klara matchen utan sin anfallsstjärna. Vem skulle spela istället? Hur skulle spelsystemet förändras? Hur skulle kroaterna kunna utnyttja detta? Vilka skulle få ta vilka roller?

Vi vill veta minst lika mycket om dessa saker! Zlatan är skadad. Fine! Det räcker så. Hur ska vi nu agera, för att täcka luckan?

Givetvis finns det undantag. Här är ett briljant sådant:

Inför en av de sista kvalmatcherna, jag minns inte vilken, satt jag som vanligt och lyssnade förstrött på studiofolk som förklarade för mig bra våra tre stora stjärnspelare är, och hur dåliga vi skulle vara utan dem, i väntan på avspark. Plötsligt hoppar jag till i soffan! Vad är det jag ser?! Innan matchstart klipper producenten in ett spelarporträtt, och ett ganska ingående sådant. Inte om Henrik, inte om Fredrik, inte ens om publikfriande Chippen från Listerlandet, utan om Teddy Lucic! Försvarsklippan i BK Häcken, med den på samma gång valpiga och mördande blicken!! Den kanske minst glamourösa av samtliga startande spelare har någon på TV valt att slänga in ett reportage om, innan en av Sveriges viktigaste landskamper på mycket länge. Och denna någon vill jag ge en stor eloge! För det var evigheter sedan jag tyckte något var så intressant i försnacket inför en fotbollsmatch! Och jag har inte tyckt det sedan dess heller. Mer sådant!

OK! Med detta sagt kommer vi därför i vår artikelserie att fokusera på några av de som vi tidigare benämnt som fringespelarna, det vill säga de som inte anses lika självklara i en landslagstrupp. Vi kommer att hylla dem, samtidigt som vi kommer att förklara varför just de personerna är viktiga i Tyskland.

Vi hoppas på så sätt kunna fortsätta vara det komplement till de stora sportredaktionerna som vi vill vara.

Imorgon börjar det! Sov gott tills dess.

Offside VM-boken Gult + Blått = Guld!