WM hyllar 4: Niclas Alexandersson
Namn: Niclas Alexandersson
Ålder: 34 år
Klubb: IFK Göteborg
Position: Yttermittfältare (Alexrollen)
Det här är det fjärde inlägget i WM:s artikelserie ”WM hyllar…”. Efter Bengt Andersson, Daniel Andersson och Christoffer Andersson följer nu, fullständigt logiskt, Alex Andersson!
WM har hittills ägnat spaltmeter åt den så kallade Linderothrollen, som vi har hävdat vara den kanske viktigaste kuggen i det svenska landslagets försvarsspel. Det finns dock en spelarspecifik roll till på det svenska mittfältet; Linderothrollens okända kusin från landet – Alexrollen!
Som vi tidigare har beskrivit så är Linderothrollen som allra mest betydelsefull i matcher mot sämre motstånd, matcher då Sverige förväntas föra spelet. Många är de som framfört kritik mot förbundskaptenerna när de, exempelvis till kvalmatcher hemma mot Malta, Azerbajdzjan (blev det rätt?) och Armenien ställer upp med försvarsstarke Tobias Linderoth istället för t ex den fotbollsmässigt sexigare Kim (kanske är Kim även sexigare rent kroppsligt – det är inte WM-redaktionen män att avgöra). Det är i sådana matcher Sverige hamnar högt upp med de tre övriga mittfältarna och de två ytterbackarna relativt motståndets mittfält. Hade inte Linderoth funnits där som en sista utpost före de förhållandevis långsamma mittbackarna hade Sverige varit enormt utsatta för snabba spelvändningar.
I matcher mot starkare motstånd kan man historiskt se att Sverige även garderar med en ytterligare defensiv stark mittfältare – i den av WM nyss döpta Alexrollen. Bra lag har en helt annan förmåga att attackera mot Sverige med mer folk. Ofta följer mer eller mindre hela mittfältet upp och kompletteras med vindsnabba ytterbackar. Det innebär att motståndarlaget kan anfalla med en mycket större bredd än vad till exempel T&T kommer att förmå göra den 10:e juni. Som vi, dessvärre, märkte i matchen på Lansdowne Road mot Republiken Irland räckte inte endast en defensivt stark kraft på mittfältet för att kunna erövra bollen och trycka upp spelet. Gång på gång hamnade Johan Elmander fel i defensivspelet och Damien Duff kunde med lätthet komma i fart och runda stackars Östlund, som hade en oerhört otacksam uppgift.
Även om de båda i grunden är defensiva mittfältsroller skiljer sig Alexrollen från Linderothrollen på en viktig punkt. Linderoth får aldrig, aldrig befinna sig i en position där han befinner sig bakom en bollförande motståndarmittfältare. Han ska alltid ligga som ett skyddsnät mellan de båda lagens mittfält och den svenska backlinjen för att dra ner tempot på motståndarlagets kontringar. Alexrollen är inte alls så strikt (det har ju till och med hänt sig så att Niclas Alexandersson har tofflat in ett och annat mål – till skillnad från Linderoth). Istället är det upp till Alexandersson själv att bedöma från ett anfall till ett annat hur högt upp han kan följa med och då räkna in faktorer som var motståndarlagets mittfältare ligger, hur snabbt de väljer/förmår att ställa om, hur högt upp de svenska ytterbackarna går och vilket behov det finns för honom i anfallet.
Alexrollen är alltså enormt ansvarskrävande och ställer stora krav på egen initiativförmåga, rutin och matchanalytiska kvaliteter utöver det faktum att innehavaren måste vara en skicklig fotbollsspelare som kan bidra till det svenska spelet. I skivande stund – den 16:e april 2006 – finns, med ett giltigt svenskt pass, endast en man som uppfyller dessa krav. Han föddes på Halmstad BB för snart 35 år sedan, debuterade i den gulblå tröjan för 13 år sedan (mot Österrike), blev för elva år sedan vald till årets mittfältare och heter Niclas Alexandersson. Han är, enligt många honom mer närstående personer, den person i det svenska landslaget som skulle röna störst framgång som tränare efter spelarkarriären. Han går sällan – eller aldrig – bort sig på planen. Hans matchanalyser i halvtidintervjuer överglänser alltid med marginal de som studiosoffan lyckas prestera, oavsett om han bär en blågul eller en blåvit tröja på sig. Dessutom har han lyckats i särklass bäst av alla så kallade ”hemvändare” de senaste åren med att dominera i sin klubb och är nu, enligt många, Allsvenskans bäste spelare.
I WM:s tycke är Niclas en lika viktig kugge i det svenska vm-laget 2006 som hans föregångare i Alexrollen Klas Ingesson var i vm-laget 1994. Därför är vi övertygade om att Alex medverkan är oerhört viktig för en svensk framgång i sommar. Dessbättre har vi den här gången en stark känsla av att Lagerbäck håller med…
Ålder: 34 år
Klubb: IFK Göteborg
Position: Yttermittfältare (Alexrollen)
Det här är det fjärde inlägget i WM:s artikelserie ”WM hyllar…”. Efter Bengt Andersson, Daniel Andersson och Christoffer Andersson följer nu, fullständigt logiskt, Alex Andersson!
WM har hittills ägnat spaltmeter åt den så kallade Linderothrollen, som vi har hävdat vara den kanske viktigaste kuggen i det svenska landslagets försvarsspel. Det finns dock en spelarspecifik roll till på det svenska mittfältet; Linderothrollens okända kusin från landet – Alexrollen!
Som vi tidigare har beskrivit så är Linderothrollen som allra mest betydelsefull i matcher mot sämre motstånd, matcher då Sverige förväntas föra spelet. Många är de som framfört kritik mot förbundskaptenerna när de, exempelvis till kvalmatcher hemma mot Malta, Azerbajdzjan (blev det rätt?) och Armenien ställer upp med försvarsstarke Tobias Linderoth istället för t ex den fotbollsmässigt sexigare Kim (kanske är Kim även sexigare rent kroppsligt – det är inte WM-redaktionen män att avgöra). Det är i sådana matcher Sverige hamnar högt upp med de tre övriga mittfältarna och de två ytterbackarna relativt motståndets mittfält. Hade inte Linderoth funnits där som en sista utpost före de förhållandevis långsamma mittbackarna hade Sverige varit enormt utsatta för snabba spelvändningar.
I matcher mot starkare motstånd kan man historiskt se att Sverige även garderar med en ytterligare defensiv stark mittfältare – i den av WM nyss döpta Alexrollen. Bra lag har en helt annan förmåga att attackera mot Sverige med mer folk. Ofta följer mer eller mindre hela mittfältet upp och kompletteras med vindsnabba ytterbackar. Det innebär att motståndarlaget kan anfalla med en mycket större bredd än vad till exempel T&T kommer att förmå göra den 10:e juni. Som vi, dessvärre, märkte i matchen på Lansdowne Road mot Republiken Irland räckte inte endast en defensivt stark kraft på mittfältet för att kunna erövra bollen och trycka upp spelet. Gång på gång hamnade Johan Elmander fel i defensivspelet och Damien Duff kunde med lätthet komma i fart och runda stackars Östlund, som hade en oerhört otacksam uppgift.
Även om de båda i grunden är defensiva mittfältsroller skiljer sig Alexrollen från Linderothrollen på en viktig punkt. Linderoth får aldrig, aldrig befinna sig i en position där han befinner sig bakom en bollförande motståndarmittfältare. Han ska alltid ligga som ett skyddsnät mellan de båda lagens mittfält och den svenska backlinjen för att dra ner tempot på motståndarlagets kontringar. Alexrollen är inte alls så strikt (det har ju till och med hänt sig så att Niclas Alexandersson har tofflat in ett och annat mål – till skillnad från Linderoth). Istället är det upp till Alexandersson själv att bedöma från ett anfall till ett annat hur högt upp han kan följa med och då räkna in faktorer som var motståndarlagets mittfältare ligger, hur snabbt de väljer/förmår att ställa om, hur högt upp de svenska ytterbackarna går och vilket behov det finns för honom i anfallet.
Alexrollen är alltså enormt ansvarskrävande och ställer stora krav på egen initiativförmåga, rutin och matchanalytiska kvaliteter utöver det faktum att innehavaren måste vara en skicklig fotbollsspelare som kan bidra till det svenska spelet. I skivande stund – den 16:e april 2006 – finns, med ett giltigt svenskt pass, endast en man som uppfyller dessa krav. Han föddes på Halmstad BB för snart 35 år sedan, debuterade i den gulblå tröjan för 13 år sedan (mot Österrike), blev för elva år sedan vald till årets mittfältare och heter Niclas Alexandersson. Han är, enligt många honom mer närstående personer, den person i det svenska landslaget som skulle röna störst framgång som tränare efter spelarkarriären. Han går sällan – eller aldrig – bort sig på planen. Hans matchanalyser i halvtidintervjuer överglänser alltid med marginal de som studiosoffan lyckas prestera, oavsett om han bär en blågul eller en blåvit tröja på sig. Dessutom har han lyckats i särklass bäst av alla så kallade ”hemvändare” de senaste åren med att dominera i sin klubb och är nu, enligt många, Allsvenskans bäste spelare.
I WM:s tycke är Niclas en lika viktig kugge i det svenska vm-laget 2006 som hans föregångare i Alexrollen Klas Ingesson var i vm-laget 1994. Därför är vi övertygade om att Alex medverkan är oerhört viktig för en svensk framgång i sommar. Dessbättre har vi den här gången en stark känsla av att Lagerbäck håller med…
Kommentarer
Trackback
