WM

Dels kommer tre veckor av landskampsläger, inkluderande två officiella landskamper (och sannolikt några inofficiella diton) att ge oss oerhört mycket klarare bilder av vem av Alexandersson (som spelar yttermittfältare i IFK), Stenman (som spelar vänsterback/-ytter i Leverkusen) och Nilsson (som förvisso spelar högerback i Grekland, men har varit skadad jättelänge och som folk bara har sett i CL-sammanhang, där han dessutom oftast har spelat på mittfältet) som är den bäste högerbacken i svenska landslaget. Skillnaden i kontext är enorm och betydelsen av sammanhang kan inte nog understrykas. Även om Alex dominerar i Allsvenskan och ligger bakom det mesta i Blåvitts offensivspel säger det inte särskilt mycket om hur han samspelar med Mellberg, Linderoth, Svensson och de andra i Blågult.

Dels är det oerhört osannolikt och dessutom oönskat att Sverige skulle ha samma startelva samtliga tre-sju vm-matcher. I matchen mot T&T kommer sannolikt öriket att backa hem djupt och krympa ytorna med 9 man och en ensam Stern John på topp. Sverige kommer då att behöva spela brett och då förespråkar WM en startuppställning med Alexanderssons fina inlägg från sin offensiva högerbacksplats, Chippens irrationella spel med utgångspunkt långt ut på höger yttermittfält kan lösa upp eventuella dödlägen och Svensson kan kanske vara ett bättre alternativ än Källström eftersom han ofta är bättre på små ytor (de andra åtta platserna känns självklara och behandlas inte här).

I matchen mot England, å andra sidan, som sannolikt kommer att spela 4-5-1 med J Cole, Lampard, Gerrard och i viss mån Beckham som offensiva mittfältare, kommer Sverige att främst få koncentrera sig på att täppa till ytan Lagerbäck kallar ”Hålet”, dvs triangeln mellan ytterback, yttermittfältare och Linderoth. I matcher mot defensivt lagda motståndare klarar Linderoth oftast det själv, men i Englandsmatchen kommer han sannolikt att behöva assistans av Alexandersson på mittfältet. Då bör den formstarkaste av Nilsson eller Stenman spela högerback. Åtminstone under den första halvleken.

Den tredje anledningen är att det är förbundskaptenerna som tar ut laget. Inte WM.

Kära förbundskaptener!

WM förstår om ni lider helvetets alla kval inför vilka ni ska satsa på i sommar. Som de goda och ansvartagande undersåtar vi är ska vi på WM försöka framställa en liten jämförelse mellan två ytterbacksalternativ, för att om möjligt underlätta ert beslut. Spelarna det handlar om är Fredrik Stenman och Alexander Östlund.

                    Stenman vs. Östlund                         


Klubblag:
Fredrik spelar i ett topplag i Bundesliga tillsammans med stjärnspelare som Juan, Roque Jr, Jens Nowotny, Ramelow, Schneider, Berbatov och Voronin. Alexander spelar i ett bottenlag i The Championship med spelare som eeeh… tja… jag vet faktiskt inte.

Form:
Fredrik har en stigande form och har de senaste tio matcherna ett betygsnitt på 3 hos den utomordentliga tidningen Kicker. Det är jämförbart med de allra bästa i ligan. Sett över hela säsongen (inkluderat de något darrigare första matcherna) har han fortfarande ett snitt som är bättre än de för t ex Schweinsteiger, Tomassen, Makaay och Podolski. Alexander har det senaste året gått från ordinarie i Feyenoord till icke-ordinarie, därefter från ordinarie i Southampton till icke-ordinarie.

Inlägg:
Fredriks och Alexanders högerinlägg är klart jämförbara. Fast Fredrik är vänsterfotad.

Försvarsspel:
Stenman spelar klokt efter sin egen förmåga. Östlund spelar oklokt över sin egen förmåga.

Inställning:
Stenman har en utomordentlig inställning. Östlund har världens bästa inställning.

Framtid:
Fredrik är 22 år. Alexander är 27 år.

Fotbolls-vm ska bli en folkfest! Vi förväntar oss vart fjärde år att få se den ena matchen mer fartfylld och spektakulär än den andra. Vi förväntar oss tekniska underverk, stenhårda skott och skruvade frisparkar. Vi förväntar oss storlag som tar sina länder riktigt långt och skrällag som tar hela världen med häpnad. Och just kombinationen världens bästa spelare och hungriga lag från små, exotiska länder gör att dessa förväntningar oftast infrias.

Tyvärr finns det krafter som motverkar detta. Jag talar om spelförstörande krafter som får sin näring från luckor i regelverket – eller kanske snarare från de tolkningar av regelverket som görs av domare som saknar klara direktiv eller regler som fyller sitt syfte. FIFA har makten att förändra detta, och om de hade lite, lite, lite mage och bollar skulle de redan till detta slutspel prova lite nya grepp. Förändra här. Vara strängare där. Premiera roligt spel hit och bestraffa tråkigt spel dit. Och på så sätt, i sann Joga Bonito-anda, göra spelet vackert igen.

Det har blivit dags för en ny lista. En lista över regler som bör färändras för att göra fotbollen i allmänhet, och fotbolls-vm i synnerhet, till ett än mer fröjdefullt spel.

I en perfekt värld skulle inte bara Lagrell och Lagerbäck vara trogna läsare av WM, utan även Blatter och Johansson, och dessa herrar skulle begrunda följande fem förslag redan i veckan:

1. Spelare som inte reser sig – två minuters utvisning
Vi är vansinnigt trötta på att se spelare vrida sig varv efter varv i plågor, som hade de fått båda knäskålarna avsparkade eller vore gräset glödande kol – gärna i slutminuterna när det egna laget leder, eller när laget har behov av att backa hem och samla sig – för att i nästa sekund vara uppe och springa som om ingenting hänt. Det finns inga människor som kan vara så nere för räkning för att sedan återhämta sig så snabbt – undantaget Rocky Balboa – och har man så ont att man inte genast kan resa sig så måste man rimligtvis ut för behandling. Idag måste en spelare lämna planen när båren kommer in, och just därför blir de flesta friska lagom till dess att domaren tecknar för bår. WM föreslår därför att varje spelare som inte kan resa sig på ”normal” tid får umgås med fjärdedomaren under avslappnade former i två minuter. WM garanterar att samtliga fotbollsspelare över en natt helt plötsligt skulle få läkkött som stålmannen – eller i alla fall som dig och mig.

2. Mur som fuskar – gult kort till samtliga i muren
WM vill inte se Beckham, Riquelme eller Ronaldinho behöva slå ytterligare en perfekt slagen frispark rakt i en mur som har krympt avståndet till typ fem meter. Dessa frisparksartister har rätt att få det avstånd som domaren stegar upp. Ge domarna direktiv att visa för muren var den ska stå, låta frisparken slås, och sedan varna samtliga spelare som steppar fram för tidigt - låt dessutom frisparken slås om. WM lovar att det inte skulle krävas många sådana domslut innan detta mygel definitivt skulle upphöra.

3. Straff endast vid målchans
Straffregeln bör göras om från grunden. Otaliga är de matcher som avgjorts efter en korrekt dömd straff efter en situation nere i straffområdets ena kortlinjehörn, eller efter att en felvänd spelare med ett samlat motståndarförsvar bakom sig blivit knuffad i ryggen. Många och långa är de fredags- och lördagsnätter då WM-redaktionen har diskuterat dagens straffregel, som dessutom vissa lag har lärt sig att konstant utnyttja. Vi förespråkar straff endast vid målchans. Övriga situationer bör generera frispark – inne i straffområdet. Detta skulle göra fotbollen rättvisare, och vi skulle dessutom slippa forwards som medvetet söker straff istället för att gå på mål. Testa i Tyskland! Det kommer att bli bättre!

4. 0-0 = noll poäng
Detta är, tillsammans med förslaget om straffregeln, det mest kontroversiella förslaget. Men FIFA är en organisation som i vissa avseenden är mer konservativ än de värsta falangerna av mormonkyrkan, och de skulle bara må bra av att skakas lite lätt i grundvalarna. Publiken vill se mål när de går på fotboll, och glad anfallsfotboll. Särskilt under vm, då personer som normalt inte ser på fotboll ändå bänkas framför tv-apparaterna. Personer som inte ser tjusningen i en taktiskt väl genomförd 0-0-match, och som inte alls uppskattar när ett bottenlag lyckas kriga sig till 0-0 mot Brasilien. Ett vm-slutspel är därför ett perfekt tillfälle att testa denna nya regel, som skulle tvinga alla lag att under minst en liten del av varje match satsa framåt och som dessutom skulle ge försvaret mer utmaning. Aldrig mer skulle vi behöva se matcher som Sverige - Turkiet 2000.

5. …och till sist, klargör vad som gäller vid hands!
Till sist den punkt som borde vara lättast att åtgärda. Klargör en gång för alla vad som gäller när en spelare tar med handen. Som det är idag blåses det ibland för frispark och straff i situationer som i andra fall enbart genererar protester från upprörda spelare. Vad gäller egentligen? Om handen söker bollen? Om handen/armen hindrar en målchans? Om armen inte hänger längs med kroppen? Här finns det redan idag klara regler, men olika domare verkar tolka reglerna på olika sätt, och det enskilt vanligaste samtalsämnet i tv-studior efter matcher är just handssituationer. Glenn, Ola, Thomas, Magnus – alla har de olika tolkningar. Förklara för oss, FIFA.

FIFA har tidigare visat sig beredda att förändra till spelets fördel. För några år sedan skärptes åtgärderna mot tröjdragningar. Och när målvakten inte längre fick plocka upp bollen med händerna efter bakåtpass var det många som protesterade. Plocka fram lite kurage och förändra redan idag, så ska WM aldrig mer klaga på FIFA, det lovar vi. Inte ens om ni snor även de sista få vm-biljetterna som gått till allmänheten.

De kom med DHL-bud i torsdags morse. De så hett åtrådda och efterlängtade. Så här ser de ut, för er som inte fick besök av den tyske tomten i veckan: