Högerbacksparadoxen
Enligt WM är det inte självklart vem som får starta som högerback mot Trinidad & Tobago den tionde juni, vilket vi förklarar här. Känns mönstret igen? Det borde det göra. Sedan Roland Nilssons glansdagar har vi inte haft någon starkt lysande högerbacksstjärna. WM kallar orsaken högerbacksparadoxen!
Högerbacksparadoxen - vi behöver bra högerbackar, men ingen bra får spela högerback.
Högerbacksparadoxen är synbar i samtliga Sveriges pojk/flicklag. Gå några år bakåt i tiden, till de dagarna då du själv spelade knattefotboll. De spelare som ansågs vara försvarsmaterial och hade en stark vänsterdoja blev naturligtvis placerade på vänsterbacken. Men den som var byggd av samma försvarsmaterial men som istället hade ett dundrande högerskott fick inte spela högerback - han/hon blev istället placerad som mittback.
Detta rullar på upp i åldrarna, och vänsterbacken utvecklas till en naturlig vänsterback, medan högerbacksplatsen högre upp i seriesystemen innehas av antingen de som ansågs för dåliga för att spela mittbackar i unga år, eller utav omskolade mittbackar, alternativt yttermittfältare.
Högerbacksparadoxen är orsaken till att det i svenska landslaget råder brist på självklara högerbackar. I dagsläget spelar vi med antingen omskolade forwarden Östlund, eller omskolade mittfältaren Nilsson. Och röster har till och med höjts för att allround-Alex ska ha platsen - som har spelat mittfältare i hela sin professionella karriär.
Problemet är inte unikt svenskt utan återkommer i många andra länder. Ofta är vänsterbacken given, medan högerbackspositionen innehas av olika spelare från match till match. Undantag (Cafu) har givetvis funnits. Svennis kör givetvis med Ashley Cole som vänsterback, men borde snart inse att det bästa för högerbackspositionen är att skola om lagkapten David Beckham.
För att svenska landslaget i framtiden ska få fram fler högerbackar måste jobbet göras i våra pojklag. Tränare måste sätta duktiga spelare på högerbacken, och inte använda just den positionen för att "alla ska få spela". Självklart ska alla få spela i de åldrarna, men en viss position på plan ska inte fylla det syftet.
Resonemanget kan till viss mån även överföras till höger yttermittfält - där det inte heller är självklart vem som ska spela i blågult - men där är mönstret inte lika tydligt, vilket kan bero på att många yttermittfältare faktiskt gillar att skära in i banan och spela med "fel fot" så att säga. Fredrik Ljungberg är ett typexempel - en högerfotad ytter som föredrar att spela till vänster. Dock finns problemet även här, och det är inte en tillfällighet att just högerbacken och högeryttern är två av de positioner som det inte är självklart vilka som ska spela på i svenska landslaget (se den här intressanta listan).
Högerbacksparadoxen - vi behöver bra högerbackar, men ingen bra får spela högerback.
Högerbacksparadoxen är synbar i samtliga Sveriges pojk/flicklag. Gå några år bakåt i tiden, till de dagarna då du själv spelade knattefotboll. De spelare som ansågs vara försvarsmaterial och hade en stark vänsterdoja blev naturligtvis placerade på vänsterbacken. Men den som var byggd av samma försvarsmaterial men som istället hade ett dundrande högerskott fick inte spela högerback - han/hon blev istället placerad som mittback.
Detta rullar på upp i åldrarna, och vänsterbacken utvecklas till en naturlig vänsterback, medan högerbacksplatsen högre upp i seriesystemen innehas av antingen de som ansågs för dåliga för att spela mittbackar i unga år, eller utav omskolade mittbackar, alternativt yttermittfältare.
Högerbacksparadoxen är orsaken till att det i svenska landslaget råder brist på självklara högerbackar. I dagsläget spelar vi med antingen omskolade forwarden Östlund, eller omskolade mittfältaren Nilsson. Och röster har till och med höjts för att allround-Alex ska ha platsen - som har spelat mittfältare i hela sin professionella karriär.
Problemet är inte unikt svenskt utan återkommer i många andra länder. Ofta är vänsterbacken given, medan högerbackspositionen innehas av olika spelare från match till match. Undantag (Cafu) har givetvis funnits. Svennis kör givetvis med Ashley Cole som vänsterback, men borde snart inse att det bästa för högerbackspositionen är att skola om lagkapten David Beckham.
För att svenska landslaget i framtiden ska få fram fler högerbackar måste jobbet göras i våra pojklag. Tränare måste sätta duktiga spelare på högerbacken, och inte använda just den positionen för att "alla ska få spela". Självklart ska alla få spela i de åldrarna, men en viss position på plan ska inte fylla det syftet.
Resonemanget kan till viss mån även överföras till höger yttermittfält - där det inte heller är självklart vem som ska spela i blågult - men där är mönstret inte lika tydligt, vilket kan bero på att många yttermittfältare faktiskt gillar att skära in i banan och spela med "fel fot" så att säga. Fredrik Ljungberg är ett typexempel - en högerfotad ytter som föredrar att spela till vänster. Dock finns problemet även här, och det är inte en tillfällighet att just högerbacken och högeryttern är två av de positioner som det inte är självklart vilka som ska spela på i svenska landslaget (se den här intressanta listan).
Kommentarer
Postat av: fritzon
har väldigt svårt att se hur beckham ska kunna bli en bättre högerback en gary neville..
Postat av: WM
Snacket om att Beckham skulle vara världens mest överskattade fotbollsspelare har pågått så länge att jag nu tror att Beckham är världens mest underskattade spelare.
Han har världens bästa cross-bollar, Englands största hjärta och är sjukt läcker.
Trackback
