Kommentarer till helgens begivenheter
WM-redaktionen har i helgen varit fullt upptagna med att svensexa (jorå, det är ett verb) samt att sona för utsvävningarna dagen efter nämnda svensexa.
Två saker kan dock, så här i efterhand, konstateras:
Vi har synnerligen dålig timing med våra WM-11:an-publiceringar. Precis efter publiceringen av Cech som målvakt gör såväl Ricardo som Lehmann heroiska insatser. Dessa nämns inte ens som bubblare... Sen visar Zambrotta att han tog mycket illa vid sig över att bli petad av Ramos på högerbacken och gör en fullständigt magisk insats mot Ukraina. Slutligen var Lucio högst mänsklig mot les Bleus.
Den andra saken är att WM-redaktionen drog en lättnadens suck efter Brasilien-Frankrike-matchen. Inte för att WM är särskilt frankofila eller att vi på något sätt ogillar Brasilien (även om man kan bli lite magsjuk av deras uppblåsta lekfullhet och brist på respekt inför uppgiften), men hade 2006 års Brasilien vunnit mot 2006 års Frankrike hade allt vi trott oss veta om fotboll varit felaktigt. I modern fotboll ska det vara omöjligt att vinna en match när man försvarar sig med sex man, saknar fart i speluppbyggnaden, inte vågar spela med de bäst lämpade spelarna och uttalat inte bryr sig om att öva på fasta situationer. Det var bara en tidsfråga innan brassarna skulle gå på pumpen, och det kändes faktiskt lite förvånande att de klarade sig till kvarten. Frassarna egen Lagerbäck - Raymond Domenech - är Perreiras motsats. Stiligare 4-5-1 har man knappt skådat sedan Arsenal - Real Madrid i CL-kvarten. Frankrike satte press högt på Gilberto Silva och Zé Roberto, vann boll tidigt och Zizou kunde briljera med sin spelfördelning tack vare att Malouda, Ribéry och Henry satte fart som tokar i djupled.
Två saker kan dock, så här i efterhand, konstateras:
Vi har synnerligen dålig timing med våra WM-11:an-publiceringar. Precis efter publiceringen av Cech som målvakt gör såväl Ricardo som Lehmann heroiska insatser. Dessa nämns inte ens som bubblare... Sen visar Zambrotta att han tog mycket illa vid sig över att bli petad av Ramos på högerbacken och gör en fullständigt magisk insats mot Ukraina. Slutligen var Lucio högst mänsklig mot les Bleus.
Den andra saken är att WM-redaktionen drog en lättnadens suck efter Brasilien-Frankrike-matchen. Inte för att WM är särskilt frankofila eller att vi på något sätt ogillar Brasilien (även om man kan bli lite magsjuk av deras uppblåsta lekfullhet och brist på respekt inför uppgiften), men hade 2006 års Brasilien vunnit mot 2006 års Frankrike hade allt vi trott oss veta om fotboll varit felaktigt. I modern fotboll ska det vara omöjligt att vinna en match när man försvarar sig med sex man, saknar fart i speluppbyggnaden, inte vågar spela med de bäst lämpade spelarna och uttalat inte bryr sig om att öva på fasta situationer. Det var bara en tidsfråga innan brassarna skulle gå på pumpen, och det kändes faktiskt lite förvånande att de klarade sig till kvarten. Frassarna egen Lagerbäck - Raymond Domenech - är Perreiras motsats. Stiligare 4-5-1 har man knappt skådat sedan Arsenal - Real Madrid i CL-kvarten. Frankrike satte press högt på Gilberto Silva och Zé Roberto, vann boll tidigt och Zizou kunde briljera med sin spelfördelning tack vare att Malouda, Ribéry och Henry satte fart som tokar i djupled.
Kommentarer
Trackback
