WM

I en sisådär 93 % av WM:s inlägg förekommer en smärre idiotförklaring av kvällstidningarna i en inskjuten bisats och det här ska inte bli något undantag. En stor del av tidningarnas rapporteringar från gårdagens finnkamp spekulerar i vem av Jonson, Allbäck, Elmander och Rosenberg (och Ljungberg, varför inte Ljungberg?) som ska ersätta eventuellt skadade eller avstängde Larsson eller Ibra i vm. Den frågeställningen är, som många av tidningarnas tidigare infallsvinklar, oinitierad och dum och har förmodligen en grund i att tidningarna är beroende av att en stor och fotbollsokunnig läsekrets ska hosta upp åtta pix och vara nöjd. WM skiter i hur många som läser våra texter eftersom vi inte tjänar pengar (om ni inte väljer att skaffa Offsideprenumerationer genom bannern högst upp till höger – gör det!) och vi har dessutom en klok och kunnig läsekrets. (Ok, det blev liiite mer än en inskjuten bisats, men vafan!)

Man behöver dock inte ha gått SvFF:s steg 4-kurs för att se att Sverige har begåvats med en enormt varierad och kompetent fauna av anfallsavbytare. Alla fyra fyller en viktig funktion, annars hade de omöjligt fått följa med i truppen till vm. De är alla användbara, men att utse en som förste vice anfallare är bara dumt. Vem som ska komma in beror helt på motståndet och vad Sverige vill få ut av anfallsspelet. Det här är en mer nyanserad bild av vad förbundskaptenerna vill med sina olika stürmer:

Marcus Allbäck
I matcher där Sverige ligger under med kvarten kvar och väljer att kanske gå ner på trebackslinje och sätta in en extra anfallare är Allbäck förstaalternativet. Han har rutinen, kylan, lugnet och kunskapen om spelet för att våga hålla i bollen, fatta korrekta beslut och avgöra i den typen av matcher. Allbäck är bra i straffområdet och behöver inte bevisa något. Han är en bra targetplayer och borde kunna ersätta Zlatan om han skulle få ont i ljumsken eller råka göra en huvudrörelse mot Carlos Gamarra.

Johan Elmander
Johan visade med sin fina landskamp igår att han är ett bra alternativ om man vill komma in med långbollar bakom motståndarnas backlinje. Passar utmärkt mot lag som likt Finland krymper ytorna på mittfältet genom att dra ner en anfallare och flytta in yttrarna och dra upp backlinjen när de är i försvar.

Mattias Jonson
WM ser inte riktigt Jonson som ett alternativ på topp, eftersom han i mångt och mycket är ett aningen blekare kopia av Elmander. Han är däremot starkare defensivt och lite starkare i kroppen och därmed ett ypperligt alternativ om man i slutskedet av en match vill få in lite löpstyrka på yttermittfältet. Mattias har gjort det med den äran flertalet gånger förut.

Fredrik Ljungberg
Trots att Fredrik har utvecklat sitt defensiva spel enormt vore det intressant att se honom som släpande forward/offensiv mittfältare i ett Arsenalliknande 4-4-1-1 om Sverige vill bevaka en ledning. I så fall: ut med den tröttaste av Larsson och Zlatan, upp med Ljungberg, in med Alexandersson. I den här rollen har Ljungberg briljerat med att styra motståndaranfall rakt in i fällan, knycka bollen, ställa om fort som attan och kontra in 2-0.

Markus Rosenberg
Markus är oerhört lik en ung Larsson i spelstilen. Han är en lika bra framspelare som avslutare, bra i djupled och klok i löpningarna. Låg, tillsammans med Kim, bakom det mesta i svensk anfallsväg mot Finland, vilket tidningarna verkar ha missat totalt (aha! bisats!). Skulle säkert ersätta Larsson med den äran om denne skulle bryta benet om man vill ha en bollskicklig allroundspelare snarare än en djupledslöpare, då Elmander är ett bättre alternativ.

Nog rutet! Trevlig helg!