WM

allt du behöver inför VM i Tyskland 2006

kommentarer? maila [email protected]

Med anledning av det senaste inlägget har WM börjat fundera. Vi har insett att vi verkligen, verkligen hatar målgester. Då menar vi inte de allmänna glädjeyttringar som gärna uppstår när en fotbollsspelare har gjort mål, utan genomtänkta, intränade och ofta en aning varumärkesbyggande målgester.

Det gör så vansinnigt ont att se ett så fantastiskt mål som brassen Fred gjorde för Olympiska Lyon efterföljas av något så plågsamt som en målgest (bestående av att Fred plockar upp en napp (!) ur brallan (!!), sätter den i munnen och firar målet tillsammans med sina lagkamrater med den ack så smärtsamma Bebeto-vaggningen (!!!)). Varför, åh, varför kan man inte bara få njuta av stiliga mål utan att, sekunderna senare, behöva vrida sig i plågor över någon konstlad gest. Hela idén med att istället för att euforiskt springa runt, göra något sjukt planerat tyder på att man, som målskytt, antingen inte bryr sig om slutresultatet, eller är uppenbart psykopatisk och därmed allmänt farlig. Se den här länken för mer om psykopati. Figur 1 visar en typisk psykopat med cigarr. Sannolikt dyr.

Fig 1: Typisk psykopat! Liknar han inte Tommy Svensson?

WM har rotat i arkiven (WM har givetvis inga som helst arkiv) och funnit en sisådär åtta gester som gör ont, så ont, att bara ta upp till diskussion. WM är dock inte sämre hobbypsykologer än att vi inser att vi borde ta itu med våra problem och dra upp dem till ytan. Här är WM:s sisådär åtta plågsammaste målgester vi någonsin upplevt.

1)      Putten

Vi har till stor del lyckats med vår ursprungliga ambition att förtränga den här händelsen, men vi tror att det var Allbäck som hade gjort mål i typ em-kvalet 1999 (rätta oss jättegärna) och så sprang han fram till parhästen Anders Svensson (jag vet av uppgift att såväl du, Anders, som du, Marcus, läser det här så: gör aldrig, aldrig om det!!!) som då, med sina fötter, hade skapat ett mellanrum som Mackan låtsades golfputta emellan. För ett ögonblick tänkte då WM överge fotbollen som huvudsaklig sinnlig näringskälla och börja knarka, men lyckades dessbättre omvända oss själva igen genom att tänka på Glenn Hyséns Wembley-match om och om och om igen.

Putten tillhör den sämsta av målgester, eftersom den är uppenbart planerad och därmed ytterst ospontan och därför en smula psykopatisk. Tänk er omklädningsrummet: ” – Om jag gör mål, Anders, kan inte du göra ett golfhål med dina fötter? Det vore såååå jäääävla coooolt om jag då kunde springa dit och liksom låtsas putta in en golfputt. Golf! Det är det kidsen gillar!”. Anders S: ” – Sure thang, Mackan! Jag är ditt hål! Alltid!”.

Golf! Golf är allt fotboll inte är. Golf är en så dålig grej att göra till en målgest.

2)      Bebeto-vaggningen

Att få barn är, kanske, något väldigt fint. Om detta vet inte WM något, ty vi är mest intresserade av fotboll och har inte orkat yngla av oss än. Bebeto fixade att vara såväl farsa som målskytt när han i vm 1994 bidrog till brassarnas 3-2-seger mot Nederländerna, vilket han, tillsammans med Romario och Mazenho, firade genom att låtsasvagga Bebetos nyfödde son (Mattheus – han borde vara 12 nu!). Vi led. Big time!

3)      Kennet

Pistolerna, Kennet! Pistolerna, Kennet, för fan! WM tycker att krönikan om vm 1994 i Amerikas Förenta Stater är ett av de bästa styckena video man kan kolla på, men varje gång tvingas man se de jävla (nu har WM använt lika många svordomar i det här inlägget som vi har gjort totalt innan – so much för vår ”höga språkliga nivå”) luftpistolerna. Bitterljuvt i dess sanna bemärkelse!

4)      Snurren

Är vi för Sverigefokuserade? Hoppas det, för annars är det trist att tre av världens fyra hittills sämsta målgester är utförda av svenskar. Nej, Tomas Brolin, att göra en enkel Salkow är inte coolt. Inte ens i Glada Hudik!

5)      Snorten

Vi tror att det var Robbie Fowler (återigen: rätta oss gärna!). Vi tror att det var 1999. Vi tror att det var i ett Merseysidederby. Han, vi kan kalla honom Rob F, gör typ 1-1 eller 2-2 på straff och löper därpå till sidlinjen och låtsas ”snorta” denna, som vore sidlinjen en linje av kokain. Rob F är plågsam på så många plan att det nästan måste anses skickligt.

Till att börja med så är han typ: ”Åååhh, jag är så sjukt kontroversiell” och det är inte tufft att påtala det så tydligt. Om man tvunget ska påtala det så bör man väl åtminstone vara subtil?

Vidare kan man konstatera att Rob F antingen:

a)      har använt ”det goda vita”, eller

b)      inte har använt detsamma.

Man kan lätt konstatera att a) är fullständigt osannolikt, eftersom Rob F slog igenom som ung tonåring och har sannolikt genomgått en jäkla massa drog- och dopningstest i sin karriär, vilka samtliga hade gett utslag på ett användande av ”Andernas vita guld”. Eftersom Rob F aldrig har haft Dottore Agricola som förkläde, kan man utesluta detta. Sannolikt är alltså b) sant och det är bara tragiskt. Det enda som är värre än att öppet knarka är att knarka och skryta om det. Det enda som är värre än att knarka och skryta om det är att inte knarka, men att låtsas som om man gör det och skryta om det. Rob F, snälla! Sluta med det.

Slutligen är det så uppenbart planerat att det svider. Det är Merseyside! Du har utjämnat, Rob F! Var lite jäkla spontan. Ska du vara det någon gång i hela ditt liv ska du vara det nu. Psykopat!

6)      De Tretton Volterna

Jaaaaaa! Vi vet!!!! Vi vet att du är sjukt vig och spänstig! Vi såg när du gjorde dem på Eurosport när de visade de afrikanska mästerskapen 1998 i Burkina Faso. Vi kunde inte bry oss mindre om du kan göra sju volter baklänges, så länge du bara med framgång kan sparka på ett sfäriskt läderklot. Det finns en anledning till att vi kollar på fotboll större delen av vår vakna tid, men nästan aldrig på gymnastikens fria program.

7)      Roger Milla-dansen

Försommar 1990 och världen var oförstörd. Någon månad senare står kids och oscillerar pelvis mot flaggor runt om i världen. WM-redaktionen var två av dem. Vi står inte längre för det och förnekar det om det kommer upp.

8)      Il Saluto Romano di Paolo Di Canio della Lazio
Om hela SV Werder Bremen hade marscherat ut från Weserstadion i takt och gjort Hitler-hälsningar till publiken så hade det varit mer uppenbart dumt. Nu är den mest: ”Titta så politisk och kontroversiell jag är! Men titta då!!!”. Och ack så plågsam! Och när han gör den mot rödstrumporna Livorno så är den lika uppenbar som när Weise tände ljuset på julafton.

Så, ”WM är surpuppor”, tänker du. Vidare funderar du därför på att aldrig mer läsa den här bloggen för att ”torrbollar får jag nog av på mitt lokala ICA Supermarket”. Ingalunda! WM kunde inte vara mindre surkartar! Det är därför WM motsätter sig varianter av ovan nämnda sjukliga beteenden. WM hyllar euforin och vill att glädjen vi själva känner efter ett viktigt mål ska delas med exekutorn. Därför har vi även framställt en tre-i-topp av glädjeyttringar. Tanken är inte att målskyttar ska ta efter listan, eftersom då faller hela idén, utan vi vill bara hylla det äkta.

1)      Gerd Müller-hoppen

Så förbaskat fint! 10 mål i ett vm och 10 euforiska kaskader av jämfotahopp. Dessa kan även ses utföras av gamla hjältar som Pelé och av vår journalistkollega Edström. Hopp, hopp, hopp! Topp!

2)      Böghögen a.k.a. Tv-puck-högen

Inget visar på mer lycka än när elva sannolikt hyfsat homofobiska män kastar sig i en stor hög utan att tänka på den som ligger underst.

3)      Den outtänkta löpningen mot publiken

Du har gjort mål. Du är glad. Vad gör du? Du springer givetvis mot dem som jublar och skanderar ditt namn. Du tänker inte: ”Hmmm, hade inte jag en fräck målgest inplanerad?”. Nej, du bara springer mot ljudet, ty du känner glädje med dina fans och du hyser inga psykopatiska tendenser. Som Anders Svensson mot Argentina 2002, som därmed får återupprättelse för inblandningen i golfputten. Anders blev så glad att han sprang som en tok. En tok, alltså. Inte en psykopat..

En spontan eller provocerande målgest är ju bara härligt att skåda. Rekvesitamålgester som Freds napp eller välplanderade "roliga" målgester ofta med flera inblandade har dock en tendens att bara bli pinsamma. Minns inte "putten" men det låter som något jag inte vill se. Vad gäller Fowler har jag för mig att det var en provocation mot alla som påstod att han skulle ha "använt tennis" under karriären och en sån målgest tycker jag bara är cool.

Ett otyg som ni glömde att ta med är att inte visa någon som helst glädje alls. Zinedine Zidane gjorde två mål i en VM-final och "firade" de två målen med att se ut som 6-åring som precis blivit av med sina Pokemon-kort. Det var en VM-final för helvete! Då ska man springa runt som en Mario Tardelli (VM-finalen 82 ni vet) på speed.

Kanske försökte Zidane härma Eric Cantona efter att Eric dribblat av (i runda slängar) 25 Middlesbrougbackar, chippat deras målvakt från 20 meter och sen bara spännt ut bröstet litegrann och sett arrogant ut. Jag har nyheter Zinedine: Du är inte Cantona! Jag försöker liksom inte göra David Lee Roth-sparkar, för jag är inte David Lee Roth och skulle inte komma undan med det. (Eller någon annan mer modern och applicerbar liknelse)

Ett otyg som ni glömde att ta med är att inte visa någon som helst glädje alls. Zinedine Zidane gjorde två mål i en VM-final och "firade" de två målen med att se ut som 6-åring som precis blivit av med sina Pokemon-kort. Det var en VM-final för helvete! Då ska man springa runt som en Mario Tardelli (VM-finalen 82 ni vet) på speed.

Kanske försökte Zidane härma Eric Cantona efter att Eric dribblat av (i runda slängar) 25 Middlesbrougbackar, chippat deras målvakt från 20 meter och sen bara spännt ut bröstet litegrann och sett arrogant ut. Jag har nyheter Zinedine: Du är inte Cantona! Jag försöker liksom inte göra David Lee Roth-sparkar, för jag är inte David Lee Roth och skulle inte komma undan med det. (Eller någon annan mer modern och applicerbar liknelse)

Jävligt bra inlägg (svordomar kan i vissa fall krydda språket om det används på ett sparsmakat sätt;-)

Tacka vet jag Hasse Eskilsson när han nätade för Bajen i en betydelselös allsvensk match. Hasse springer ner, tar hörnflaggan och använder den som kulspruta för att skjuta ner samtliga, tillstormande lagkamrater. Inövad? sannolikt. Rolig? ja.

Kenneth Anderssons gest är ju faktiskt en parafras på måldomarnas tecken i amerikansk fotboll. Jag antar att Kenneth tyckte det skulle vara finurligt, men ack så fel han hade.

Briljant genomgång. Inget att tillföra i övrigt, annat än att vi inte fattar varför alla i landet Lagom fortfarande är så jävla förbannat satans skitskraja för att svära.

Var var vi? Jo. Jävligt bra genomgång.

Ja, det är ett spår det här med det provocerande lugnet efter att ha gjort mål. Zlatan har ju varit inne på det ett flertal gånger, det här med att gå lite taktfast, armarna bakåt, blicken höjd mot himlen.

Var tog den glada näven i luften vägen, kramen och det varma leendet vägen. Detta senare gäller i vanliga ligamatcher, i matcher som däremot betyder något, som typ finalspelet Champions League eller VM, gäller den där sanslösa tårfyllda euforin á la Trezeguet i finalen i EM 00, eller Anders Svensson i Argentinamatchen. Jag menar det där när man så glad att man inte vet var man skall ta vägen.

Friidrottare brukar vara ganska duktiga på att vara fantastiskt glada, de hoppar runt, gråter och verkar så otroligt lyckliga (bara de kunde hålla sig undan från att ALLTID drapera sig i de där flaggorna.

Å andra sidan har de ju redan vunnit då de gör segergester och kan därför kosta på sig att tappa fattningen.

Fowlers målgest var ju, som någon innan sa, typ samma vecka som det varit massa skriverier i England om hans påstådda missbruk. Tror inte att det var så planerat, och kul i vilket fall.
Och jag tror inte Di Canio försöker provocera så mycket, han är nog mest dum i huvudet.

Min favorit målgest är Zendens i bronsmatchen i vm98, när han försöker göra någon volt, men mitt i kommer på att han inte alls vet hur man gör utan bara sprattlar lite i luften. Sjukt rolig.

Jävligt bra! Men ni glömde Real Madrid brassarnas pinsamma målgester! Som tur är har det ju inte blivit så många mål från deras fötter iår! ANnars måste man ju sitta med fjärren i högsta hugg så fort de har anfall!