WM

Det franska landslaget spelade i en av de märkligaste vm-kvalgrupper vi någonsin skådat. Bortsett från stryklagen Färöarna och Cypern så verkade Frankrike, Schweiz, Israel och Irland totalt oförmögna att plocka mer än ett poäng per match. De fyra lagen kryssade mer än den kände korsordsmakaren Enar Åkered och verkade inte kunna varken vinna eller förlora mot varandra, ända tills Frankrike i tredje sista kvalmatchen lyckades bortaslå Irland med ett mål mot noll. Det målet, signerat Thierry Henry, skickade irländarna tillbaka till sin ö och fransmännen till Leipzig, där de återigen fick se sig lottade mot den blivande fotbollsnationen Schweiz.

Ändå var det många som verkade förvånade när fransoserna efter två spelade omgångar i vm hade plockat - just det - två poäng. Inte WM dock. Däremot blev vi förvånade då fransmännen, efter att pliktskyldigt ha besegrat grupp G:s stryklag Togo, plötsligt plockade fram det fina spel som vi inte sett sedan Zidane fortfarande trodde att han hade ett tjockt och fint hår. Så vad var det egentligen som hände?

Jo, förutom att fransk Zizou återigen blev hetare än finsk sisu så fick man igång en av de spelare som man hoppats mest på inför vm - trots att han är under 30. Den 23-årige Franck Ribéry, som har kallats "den nye Zidane", hade spelat mycket bra i träningsmatcherna inför vm men, vilket är lite signifikativt för hela det franska laget, börjat vm småtrögt. Ribéry, som bänkades till Sydkoreamatchen, växte dock in i kläderna, låg bakom det mesta mot Togo och fick i 41:a minuten av åttondelsfinalen mot Spanien igång hela Frankrikes kämpavilja. Med ett finurligt väggpass, en fin löpning och ett retfullt avslut kvitterade han och markerade således starten på det som har växt till att påminna om det "gamla Frankrike". Efter målet gjorde Ribéry en stormatch och mot Brasilien fortsatte han att vara ett ständigt orosmoment och Frankrikes formkurva har hittills följt Ribérys dito.

Men "den nye Zidane"? Njaaaeee... I bemärkelsen "en förbannat bra fotbollsspelare" så javisst, det köper vi. Snackar vi däremot spelstil är Ribéry snarare ett väldigt bra komplement till Zizou. Där Zidane har förmågan att suga åt sig bollen, dra på sig försvarare och sedan slå den avgörande pasningen har Ribéry förmågan att vara den som alltid kommer perfekt i ytan som målet för den avgörande passningen. Att Henry stod still i offsideposition och Ribéry kom farande som en kanonkula för att ta emot genomskäraren när han kvitterade mot Spanien är väldigt talande för den franska rollfördelningen. Hans spelstil passar som hand i handsken för en ytterposition i WM-elvan.

Franck Ribéry må enligt djungeltrumman kanske inte vara den smartaste killen i les bleus. Franska radioprofilen Eugène Saccomano har bland annat sagt att "En fotbollsspelare är normalt kapabel att läsa Paulo Coelho. Han (Ribéry) kan inte ens läsa Da Vinci-koden."

"So what?" säger WM. Det man inte har i huvudet får man ha i benen och så vidare och uppenbarligen har Franck balanserat sin eventuella ointelligens på andra områden med ett ofantligt stort fotbollskunnande.

Och för er som undrar varför fransosen alltid svettas blod kan vi berätta att det gör han inte. Hans ärr härstammar från en bilkrasch i barndomen, och är otroligt mycket coolare än exempelvis Carlos Tevez spår av alldeles för mycket alldeles för hett te i ansiktet. Så det så.

Med sin förmåga att ständigt göra sig spelbar, sin vilja att utmana, sin ypperliga spelförståelse och inte minst det faktum att han har tjänat som en frisk injektion till hela det franska spelet har Franck Ribéry förtjänat en offensiv ytterposition i WM-elvan!

Reserv: Kaká
När nästan hela Brasiliens "magiska kvartett" har underpresterat är Kaká den ende som har levt upp till förhoppningarna. Kaká är skottvillig, teknisk, offensiv och snabb. Han är som farligast när han får komma rättvänd med hög fart mot motståndarna, vilket gör att han i WM-elvan kommer mer till sin rätt på en av de offensiva flankerna än i en central position. Kaká, om Ribéry blir skadad är det du som får värma upp!


Laget hittills: