De (o)farliga fasta situationerna

Halvtid mellan Milan och Schalke. Två mål, på två frisparkar. Halvtid samtidigt mellan PSV och Fenerbahce. Efter en frispark.

Jag sitter och tänker på hur oerhört lite mål Sverige har gjort på fasta situationer den sista tiden. Visst, målsnåla blågult har blivi målfarliga blågult, men jag har en känsla av att vi inte direkt ligger i topp om man tittar på hur många mål som kommer till efter frispark eller hörna. Edman skruvade visserligen in en frispark i första kvalmötet mot Bulgarien men han är också den enda som gjort så i ett viktigt sammanhang sedan Anders Svensson 2002 (då målvakt Cavallero ärligt talat stod tungt på hälarna).

Edman är också den enda på de svenska kanterna som enligt mig kan slå ordentliga inlägg, landslagets andra svaghet. Ljungberg är en världsstjärna men har inget särskilt bra tillslag och drar sig hellre inåt i banan när han har bollen, Wilhelmsson likaså och vär käre Östlund sprider bollarna mer än FCZ-Tore. Alexandersson har ett rykte om sig att slå precisa inlägg, men han slår alldeles för ofta de höga, långsamma bollarna och aldrig de hårda, dykande inläggen som är så livsfarliga (kom ihåg EMs snyggaste mål av Henke efter ett inlägg av världsklass av just Edman).

Så mitt råd till Lagerbäck: Låt Edman ge tips till övriga svenska kantspringare, och ligg redan nu på några kuggar i laget om att de ska öva frisparkar - tänk om Henke kan stanna några minuter med Ronaldinho efter varje träning...

När det gäller finurliga frisparksvarianter brukar landslaget däremot vara ganska uppfiningsrikt. Magnus "Turbo" Svensson sköt tätt utanför stolpen mot Senegal i VM efter en frisparksvariant som jag tycker har glömts bort bland alla diskussioner om Anders Svenssons snurrfint. Så visst finns det ljus även i slutet av den här tunneln.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback