WM

Det är lätt att bli förbannad på Christiano Ronaldo.  

Han filmar hela jävla tiden är en manipulativ och bortskämd snorvalp. Fråga engelsmännen. Den senaste veckan har han gått från att vara allmänt ogillad bland icke-Man United-fans till att vara så hatad av så många att han oundvikligen måste fly landet och byta arbetsgivare. Det kan man tycke är lite väl hårt, men den engelska pöbeln har större makt än vad The House of Commons, The House of Lords, The House of Windsor och The House of Beckhams har tillsammans.  

Det är lätt att bli förbannad på engelsmännen. Men egentligen är det ju bara fråga om passion för fotboll. Passion föder starka känslor. Hat är en stark känsla. Jag hatar fortfarande van Nistelrooij och Podolski för deras hånflin i samband med Sveriges uttåg ur de två senaste mästerskapen. Och minns vad italienarna hittade på med stackars koreanen Ahn efter hans vm på hemmaplan. 

Hatet grundas ju, i själva verket, i att han är så förbannat duktig. Cristiano Ronaldo har allt – ett bra skott, en gudomlig teknik, en stark vilja, ett bra huvudspel och den för dagens fotboll så viktiga snabbheten.  

WM-redaktionen hyser inga större moraliska betänkligheter mot filmning eller försök till att påverka domarskapet. Visst är det trevligt att se djupt troende och rättfärdiga muslimer som Allbäck och Ribéry som, trots att de blir sparkade sönder och samman gör sitt yttersta för att stå kvar på benen och spela vidare, men att filma hör ju till spelet. Fotbollen begränsas ju inte av brott mot dess regler, utan snarare av domarens tolkning av spelet utifrån hans tolkning av reglerna. På samma sätt som man utnyttjar reglerna till max (t ex inte medvetet ställer sig längre bort än 9,15 m vid frispark) så kan man ju även utnyttja domarens perceptionsförmåga till max. Så, för att göra ett långt resonemang kort: WM dömer Ronaldo för hans spel, och utifrån det är han given i WM-11:an.  

Sen är han ju så attans läcker också. 

Reserv: Simone Perrotta
Först tänkte vi slänga in Carlos Tevez här. En kul frisk fläkt, fantastiska sulfinter, en spännande halvny bekantskap. Allt var egentligen spikat och klart. Sen kom vi på Simone Perrotta. Han var givetvis tvungen att trilla in på något ställe, men vi hade ingen aning var vi skulle slänga in honom. Han är inte defensiv nog för att vara defensiv mittfältare, han är ju inte den spelfördelartyp som vi sökte för den offensiva mittfältsrollen. Han är ju ingen ytterforward. Eller… Är det exakt det han är? I WM:s 4-2-3-1-uppställning krävs att yttrarna löper flera mil varje match. Att de är med varje anfall, men ändå hinner hem och försvarar. Då tänkte vi länge Perrotta eller Tevez? Perrotta? Tevez? Tevez? Perrotta? Vem är bäst? Omöjligt att säga! Vem vill man helst ha i sitt lag? Perrotta, helt klart! 

Och så blev det. Simone Perrotta, den kanske störste doldisen som gjort 540 minuter (+ tillägg) i detta vm, tog med sin fina teknik, sitt uppoffrande arbete och sin kloka spelstil vänsterytterreservplatsen i WM-11:an mitt framför näsan på Robben, Cole, Ronaldinho och Messi. Han måste vara överlycklig.  

Bubblare:Carlos Tevez, Jew Cool (eller Joe Cole, om man inte heter Staffan Lindeborg), Maxim Kalinitjenko.

Laget hittills: